den 30 maj 2008

Mötesplats EFK

Jag är glad att relatera till ett sammanhang där man inte räds diskussioner och debatter. I dag så startar ett debattforum på EFK:s hemsida. Här kommer man att kunna diskutera viktiga och relevanta frågor.

Forumet startar upp med Allan Hirschs tankar kring att vara församling som ju rör om en hel del i grytan. Hur gör vi med det? Frågan om pastorernas vigselrätt tas också upp. Är det här med vigserätten egentligen något eftersträvansvärt i ett efterkristet samhälle?

Kolla in forumet då och då, jag hoppas på många spännande samtal!

den 29 maj 2008

Livets Ord i Dagen del 4

Som alla min kommentarer till artiklarna om Livets Ord så är det här inte så intressant läsning för mina icke kristna läsare. Jag bearbetar och funderar kring mina egna erfarenheter kring fenomenet Livets Ord.

I dagens reportage om Livets Ord så står missionen i fokus. Det finns mycket att säga om deras stora arbete men jag tänkte fundera kring en liten detalj i artikeln. Jaktlund skriver i en passus om "Operation Jabotinsky". Jag minns den konferens på Livets Ord då det hela presenterades. Det var som så ofta en ödesmättad stämning och Ulf berättade om Herrens uppdrag att föra judarna hem till Israel. Han berättade om skeppet som de hade skaffat (eller tänkte skaffa, jag minns inte). Jag blev som alla andra helt gasad över alltihopa. Jag fick min fästmö (nu mera min hustru) att regelbundet ge pengar till båten Restoration. Det var jag då. (själva grejen att hjälpa förföljda judar har jag naturligtvis inget emot)

Två saker skulle jag vilja fundera vidare på.

1. Hela "Israelgrejen".
Det är stoff för många bloggposter, få se om jag får inspiration framöver.

2. Det profetiska på Livets Ord.
Som jag minns det hela så
profeterade Ulf Ekman att Raoul Wallenberg skulle komma tillbaka.* (Någon mer än jag som minns Carolas sång: "Raoul, Raoul en hjälte för vårt land" som kom i samma veva?). Mina minnesbilder är att varje nyårskonferens var fylld av profetiska ord från Ulf Ekman, det var något man med spänning väntade på. (kanske är det så fortfarande på nyårskonferenserna?). Jag vill absolut inte förakta det profetiska. Men som jag minns det så var det verkligen ingen atmosfär av att pröva och fundera kring det hela. Jag minns att jag åkte till Europakonferenserna med förhoppningen att den här gången så skulle Rauol presenteras framme på plattformen. Ulf hade ju profeterat. (Jo, jag vet han skulle teoretiskt sett fortfarande kunna dyka upp, 96år gammal.)

Vi är många som fortfarande drar oss för att säga "Så säger Herren". Just på grund av
självklara och odiskutabla profetsior som dessa . För mig blev mötet med Vineyard och John Wimber en otrolig befrielse, här fanns det profetiska, fast i en skönare förpackning. (jag erkänner att jag är subjektiv) Man kunde, ja man till och med uppmuntrades, att pröva.

Tillbaks till båten Restoration. Är det någon som vet om man på Livets Ord gjort en öppen och gemensam utvärdering om det hela? Jag menar nog att om jag upplever att Herren säger något till mig som kostar en hel massa pengar och engagemang, att jag då är skyldig att göra en ordentlig öppen utvärdering av det hela. Som jag minns det så
försvann båten bara plötsligt och man tog flyg istället. Kanske hade varit smartast med flyg från början? Hänger ni med hur jag tänker? Vrider man och vänder på saker på det här sättet, eller kör man bara på?

Det här är en omständig post bara för att komma fram till min fråga:
Någon som vet hur mycket och öppet Ulf Ekman själv utvärderat sina profetior?
Som jag ser det har alla har rätt att ta fel ibland, bara man är öppen med det.

Jag är väldigt nyfiken!

*Här går minnesbilderna isär, hur var det egentligen? Är detta en vandringsskröna, ett missförstånd eller profeterade Ulf verkligen om Raouls återkommst? Ni som var med när det begav sig får gärna kommentera/kompletera.

den 28 maj 2008

Livets Ord i Dagen del 3

Bröt Livets Ord mark för nya församlingar?
En fråga som lyfts i Dagens reportage är huruvida Livets Ord verkligen bröt mark på ett positivt sätt när det gällde församlingsplantering i Sverige. Ulf Ekman är övertygad om det, jag citerar artikeln:

Ulf Ekman tror att en stor del av kallelsen var att bryta igenom barriären och visa att det går att starta nya församlingar. "Alla samfund talar om det i dag, och det tror jag att vi är en av orsakerna till."
Jag är lite tveksam av följande anledningar. Jag minns när Segerbaneret började i Leksand, Dalarna. Nästan alla församlingar i Borlänge upplevde hur familjer "bröt upp för att gå med Gud". Jag mins ett samtal till min familj från en person som valde att bryta upp från vår församling: "Ni måste följa med, Jesus kommer snart tillbaka och då blir ni i Korskyrkan kvar!" Så laddad var stämningen! Känslan att detta var det största och sista Gud gjorde var stark och påtaglig. Nu gällde det att hänga på! Pastorer stod villrådiga församlingar splittrades och mängder av sår skapades. Självklart var det inte bara de som gick som gjorde fel, många gånger kände de sig utfrysta och tvingade. Hela situationen var helt enkelt olycklig.

Jag vet inte hur det ser ut tex med Segerbaneret i dag (de verkar i alla fall inte ha en hemsida), men intrycket är att de för en ganska tynade tillvaro. (Jag är öppen för korrigering) Flera av de människor som drog iväg har kommit tillbaka till Borlänge, många har lyckligtvis hittat hem i andra församlingar men hel del hamnade i ett vakuum. Jag kan inte låta bli att fråga mig: Var det nödvändigt? Var det verkligen så bråttom?

När jag tänker mig församlingsplantering tänker jag något helt annat. Jag tänker mig församlingar som ser ett behov och som förlöser människor att fylla det behovet. Man planterar en församling och detta sker i kärlek och samförstånd med befintliga församlingar med utgångspunkt i en trygg moderförsamling.

När jag sagt det så vill jag betona att självklart så utvecklades många av dessa trosförsamlingar till stabila gemenskaper, jag har tex stor respekt för Centrumkyrkan i Heby (f.d. Herrens gård) som verkligen gjort upp med sitt förflutna och nu har väldigt bra relationer med de andra församlingarna i Heby. Tyvärr har det inte blivit så på alla platser.

Hur såg det då ut i Sverige på 1980-talet? Det är alltid svårt att måla upp ett "What if" scenario. Men låt mig försöka. Det fanns kontakter med församlingsplanteringsrörelser i England. Mitt samfund (Örebromissionen på den tiden) hade tex kontakter med församlingsplanteringsrörelsen Ichthus , troligtvis hade hela tänket kring församlingsplantering kommit hit ändå och kanske på ett mer mjukt sätt. Några församlingar/gemenskaper hade ju också planterats innan Livets Ord. Med det inte sagt att LO inte behövdes, men kanske är bilden mer mångfasetterad?

Vad tror ni som idag jobbar med församlingsplantering, hur mycket hjälp har ni haft av Livets Ord? Är det mest hjälp eller stjälp? Jag är nyfiken.

den 27 maj 2008

Livets Ord i Dagen del 2

Dagen fortsätter sin serie om Livets Ord 25år, idag med fokus på teologin. Några snabba observationer, den Ulf Ekman man möter i dag(en) är en sund, balanserad karismatiker. Samtidigt så har jag mina minnesbilder från Livets Ord tidigt 90-tal och det går inte riktigt ihop.

Den Ulf jag möter nu talar om "redan nu och ännu inte". (teologiska termer som betyder att vi inte kan räkna med att få allt här och nu) Jag minns inget av det perspektivet från mina besök på Livets Ord, tidigt 90-tal eller från de böcker jag då läste av Hagin, Copeland, Kenyon och grabbarna. Det var under mina studier i Örebro, främst genom Eldon Ladd och John Wimber, som jag fick upp ögonen för detta perspektiv som betydde mycket för mig och utformningen av min tro.

Kanske kan man tycka att Ulf kunde säga mer klart att man, i alla fall i vissa delar av den undervisningen man stod för, lade för stor vikt vid "redan nu". Samtidigt så erkänner Ulf i artikeln överdrifter. Det är bra, men jag får hela tiden känslan av att självkritiken sitter väldigt långt inne, måste den göra det hos en driftig ledare som Ulf?

Jag har en teori om att det blir svårare att backa ju större ens arbete växer. Är man ledare för låt säga 100st är det lättare att säga "Hörni det blev lite tokigt det här, jag är ledsen för det. Hur gör vi nu?" Men har man ansvar för tusentals människor som man dessutom fått att investera sina liv i arbetet är det svårare att backa och ändra sig. Då försöker man kanske i stället gasa sig ur det hela. Men jag är glad åt den Ulf som jag möter nu. Kanske är jag lite besviken på att inte fler tuffa frågor ställdes på det som man faktiskt har undervisat och fört fram. Det finns fler saker att ha åsikter om men det här får räcka för nu.

Jag hoppas Jaktlund undersöker ledarskapsstilen i kommande artiklar, där har jag några synpunkter.

Det intressant att följa Ulfs blogg parallellt med artiklarna i Dagen.

den 26 maj 2008

Är Luther fortfarande en kättare?

I dag, den 26 maj 1521 så förklarade den Katolska Kyrkan Martin Luther som en kättare. Anledningen var de 95 teser som han 1517 spikat upp på slottskyrkans dörr.
(i brist på bloggar använde man på den tiden kyrkdörrar)

Detta föranleder en nyfiken fråga till mina katolska läsare:
Hur ser ni idag på Luther?
Vad är den katolska kyrkans officiella hållning?

Jag har själv en mixad inställning till Luther fast då från mer av ett anabaptistiskt perspektiv. Mycket var bra, men en hel del var mindre bra.

Vad tycker vi om Luther?
(Givetvis får alla komma till tals)

Hur är det? Jo tack, själv då?

Igår så predikade jag om tro och tvivel. Jag pratade bla om vårt behov att verkligen mötas, att våga ta av våra masker och säga hur det är.

Varför är det här så svårt?

Jag citerar från bloggen Kingdom Grace. Vacker, sorgligt och många gånger sant.

Why don’t I tell you of the tears that stain my pillow?

The hurts and fears that seem too big to share.

I don’t expect your help in carrying my pain.

Why invite you into my ongoing despair?
~

If there were easy answers,

I would tell you of my need.

Then we could rejoice when I am fixed,

And everyone be happily relieved.
~

When the brokenness endures with no end in sight,

It is asking too much of you to continually care.

When the only thing I have to share with you is pain,

I want you to be free of the burden I silently bear.
~

And when you ask me how I am,

I will answer, “I’m fine, and how are you?.”

Hur reagerar du på frågor som: Hur är det?/Hur mår du? osv.

Brukar du själv ställa dem? Vilka svar förväntar du dig?
Ärliga eller artiga?

Uppdaterat: David Nyström på Metanoia problematiserar det hela här.

den 24 maj 2008

Det spektakulära!?!

Jag tror på under, men ibland undrar jag. Har vi som (karismatiskt influerad) kristenhet ibland en osund dragning till det spektakulära? Oftast så är det vår apati och vår håglöshet som lyfts upp som det stora problemet. "Det är bättre att det kokar över..." osv. Genom Dagens notis om församlingen Kraftkällan så hamnade jag av ren nyfikenhet på deras hemsida. Jag vet inte vad jag ska säga: Kolla själva!

För mig blir det bara för mycket. Försök räkna superlativen om du kan. Det mesta är "spektakulärt", "mirakulöst" och "starkt". Om du som jag känner dig tveksam till den här presentationen av kristen tror så kom ihåg att det handlar om våra syskon. Det är alltför lätt att bli ironisk, rent av cyniskt, men låt oss undvika det diket. Det fanns faktiskt en period i min kristna vandring då jag skulle tyckt det här var helhäftigt. Kom ihåg att Gud är större och han möter längtande människor även i miljöer vi inte begriper.

Den här bloggposten handlar alltså inte om församlingen Kraftkällan som jag helt saknar kännedom om (visst kom den till i efterdyningarna av Karismas krasch?)* utan om presentationen av kristen tro som sådan. Det är den jag vill fundera kring.

Om du å andra sidan tycker att Kraftkällans hemsida ger en bra bild av kristen tro. Du kanske finns med i det sammanhanget eller liknande. Skriv gärna och förklara hur ni tänker.

Jag är ärligt nyfiken!

*Enligt uppgift har Kraftkällan inget med Karisma att göra.

den 23 maj 2008

Livets Ord i Dagen

I dag börjar Dagen sin stora reportageserie om Livets Ord 25år. Bakom reportaget står den skicklige journalisten Carl-Henric Jaktlund. Det ska bli väldigt spännande att följa den här serien. Förväntningarna är höga, för vilken tidning förutom Dagen skulle kunna ge en rättvis men samtidigt sunt kritisk bild av Livets Ord och trosrörelsen i Sverige?

Världen Idag? Knappast de har för många band till LO. Någon av det vanliga tidningarna? Tror inte det. Det är hos Dagen möjligheten finns. Det är onekligen ett stycke spännande nutida kyrkohistoria som ska avklaras. Räkna med kommentarer och reflektioner från Kolportören.

Lite småkul att Ulf Ekman en gång i stridens hetta profeterade om tidningen Dagens snara undergång. Men både Dagen och Ekman verkar piggare än någonsin!

den 22 maj 2008

Konstantin döptes idag

I dag, den 22 maj år 337 så döptes Kejsar Konstantin.

Åsikterna går isär om denne kejsare, för vissa står han för den kristna trons förfall. Från en Jesusrörelse i marginalen blir den en religion allierad med makten och så småningom korrumperad.

För andra är Konstantin mannen som gjorde kristendomen till en respekterad religion som kunde bli en bärare av enorma kulturskatter och kristen civilisation.

Gå loss om ni orkar. Vad tycker vi egentligen om snubben?

För er som tyckte det här var drygt och helt ointressant.
Läs om världens roligaste skämt istället.

den 21 maj 2008

Strödda länkar

Marcus Birro kommer ut som katolik.
Allan Hirsh skriver om ledarskap här.
Mer ledarskap här med fokus på Jesus som frälsare och INTE som ledare.
En fråga! Någon som vet hur man kommer i kontakt med den kristna portalen: Preachers Corner? Jag har försökt nå dem utan resultat.
En recension av filmen Iron-Man hittar du här.
(jag älskar Marvels gamla hjältar)

En ny väckelse poppar upp del 3

Dagen fortsätter att bevaka skeendet i Florida och jag fortsätter med en tredje del i min "poppa upp" serie. En del har tolkat mina bloggposter som att jag helt tar avstånd från det som händer i Florida, men så är det inte. Däremot så måste vi få ställa frågor. Ett argument som man ofta hör är att "det är bättre att det kokar över än att det inte kokar alls" och "överdrifter har funnits i varje väckelse" osv. Jo visst, men frågor måste få ställas.

Jag tror att en del kristna faktiskt behöver bli tryggare i att ifrågasätta och fundera. En grundregel måste vara att om Gud verkligen gör något så tål han våra frågor!
Det värsta är om det kommer in "doms ord" över de tveksamma. Jag skulle vilja säga att det är ett av de säkraste sätten att se att något inte är från Gud. Hör du detta eller liknande så dra öronen åt dig: "Om du inte hänger på nu står du emot Anden", "Alla som står i vägen kommer att svepas bort", "Nu har du din chans, tar du den inte så kommer Gud att stänga himlen över dig". Det är helt enkelt inte den Jesus vi möter i evangelierna som talar.

En sak som man borde fundera på är hela "åka och hämta Anden" tänket. Jag minns att jag reagerade på det här redan när jag började läsa Benny Hinn och liknande böcker på 90-talet. Man betonar väldigt starkt att Anden är en person, inte en kraft. Men samtidigt så är det paradoxalt hur mycket fokus det är på Anden som just en kraft i dessa samanhang, på massmöten, väckelsemöten och dyl. Jag har svårt att få det att gå ihop. Anden är en person som är med oss säger man, men samtidigt är han alltid mer verklig någon annanstans. Hur stämmer det? Linda Bergling verkar tänka på samma sätt.

- Jag tror inte man kan ta hem Den helige ande hur som helst. Anden är ingen kraft utan en person.
Samtidigt så vill jag inte döma någon som vill "smittas". Jag tror vi behöver se nya sammanhang och lära oss av dem. Men inte primärt för att Anden är mer där än här. En risk om man tänker så är att man får en väldigt magisk kristendom som bygger på att kraften kommer om rätt person ber för mig på rätt ställe. (Här riskerar vi få en karismatisk variant av en ämbetssyn som i alla fall jag känner mig främmande inför)

Visst sa Jesus något om ”Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten" (Joh 7:37-) ? Jag vet inte hur det står i din bibel men i min står det inget om att man måste åka någon annanstans för att få del av dessa strömmar. Samtidigt, åk dit för all del och kom hem och berätta vad du sett. Jag ser fram emot att följa rapporterna efter hand.

Missa inte Emanuel Karlstens blogg om detta.
Även David Nyström skriver intressant om ämnet.
Uppdaterat den 22 maj: Norska Oas-rörelsen hänger på Floridagrejen.

Dagens visdoms ord från ASBO Jesus


(Klicka på bilden så blir den större)

den 20 maj 2008

Alvtegen och ondskan

Jag har varit ledig i helgen och passade då på att läsa ut Karin Alvtegens senaste bok: Skugga. Om du aldrig läst något av Alvtegen förr så kan jag verkligen rekommendera henne, hon är fantastisk i sina personbeskrivningar. Men förvänta dig ingen "feel good" stämning! Få författare kan fånga en undergångsstämning så skickligt som Alvtegen. Den första bok jag läste av henne var boken Svek som handlar om konsekvenserna av ett äktenskapsbrott. Jag minns att jag tänkte att det här borde alla som gifter sig tvingas att läsa som ett effektivt vaccin mot otrohet.

Skugga är en mörk historia, den som behöver hopp för att klara en berättelse får leta någon annanstans. I boken så möter man människor som ständigt fattar fel beslut, som osäkra och skadade försöker hitta en utväg men som famlar i mörkret. Boken bygger på en berättelse kring (den fiktiva) nobelpristagaren Axel Ragnerfeldt. Han är en hyllad författare känd för sina fina skildringar av mänskligt mod och mänsklig storhet. I skuggan av honom finns hans familj och en hel del skelett i garderoben. Boken visar på hur förödande det är när avståndet mellan vem du vill vara och vem du verkligen är blir för stort. Berättelsen beskriver hur människans ego gång på riskerar att lägga krokben för henne. Den mänskliga ondskan lyser fram, ofta som ett resultat av vår stolthet och vår sårbarhet.

Ska man då läsa något sånt här som kristen? Mitt svar är absolut! Träffsäkra skildringar av hur snett det kan gå för oss människor när vi alienerar oss från varandra behöver vi läsa.
Blanda upp det med en rejäl dos evangelium så får du något som rustar dig att möta dina medmänniskor!

den 19 maj 2008

Därför är jag pastor och inte...

Ingenjör
I dag har jag varit pappaledig. Ni vet att det finns pappor som bygger avancerade radiostyrda bilar, flygplan och dylikt med sina barn.


Jag vill bara förklara att jag inte är ibland dem...

Lillkillen hade det lite långsamt och ville att vi skulle bygga något tillsammans. Legot kändes lite tråkigt så jag bestämde mig för att göra om hans på dagis egenhändigt ihopsnickrade bil till en dragster, ett fartmonster helt enkelt.
Well här är resultatet.

"Häftigt pappa, synd bara att den inte funkade"



Observera tallbarret, en liten detalj för den oinvigde, men i själva verket en high tech lösning för att ge motorn rätt vinkel.
Vi snackar Cutting edge teknik. Big Time!

Citat och ett tips!

Dagen citat är från Jonathan Brinks blogg:

“Unless your theology leads to love, it’s bunk.”
Du som finns på facebook kan kolla in den senaste Nooma videon här.
Den ska enligt uppgift fungera mellan den 19 maj och den 21. Pröva själv!

den 16 maj 2008

En ny väckelse poppar upp del 2

Jag kommer från en "karismatiskt bakgrund" inom frikyrkan, jag tror fortfarande att Gud kan göra under idag. Guds rike handlar inte bara om rättvisa och fred (även om det är väldigt, väldigt viktigt) Guds rike handlar också, till viss del, om under helanden och befrielser. Jag tror vi kan få uppleva allt detta här och nu när vi ber (och lever ut) "tillkomme ditt rike". (Själv så håller jag som bäst på att upptäcka och utmanas av Guds rike enligt första definitionen, med det inte sagt att den andra slutat utmana.)

Samtidigt är vi många som tröttnat på avarter, överdrifter och rena konstigheter. Därför reagerar jag med, inte så lite, skepsis på det senaste väckelse fenomenet i Florida. Jag måste säga att jag fascineras och skräms över den totala entusiasm en sån här grej framkallar hos vissa kristna. Samtidigt så kan jag på ett plan förstå det. Jag var med på "Toronto välsignelsen", jag åkte till Filadelfia, Stockholm när Rodney Howard-Browne var där. Jag åkte till Uppsala för att få ta del av "smörjelsen" från olika "Guds män" som kom på Europakonferenserna under 90-talet. So I know the drill. (Bilden är från bloggen RobbyMac)

Risken finns att jag bara känner mig trött och cynisk när saker som de i Florida kommer, allt för medveten att somliga omedelbart hoppar jämfota av glädje. Som pastor finns alltid risken att man blir en åsiktsmaskin, (kanske speciellt som bloggande pastor) samtidigt så upplever jag att jag måste svara ärligt när människor frågar. Om inte jag ger mina perspektiv, vem vet vilkens perspektiv de får? Hur tänker jag då kring detta?
Jag har gått igenom det, jag har sett en hel del urspårningar. Jag har knuffats omkull under förbön. (Handen på pannan och sen: "Stå inte emot smörjelsen!" ett snabbt tryck. Stuch, dunk!) I´v been there! Läs gärna den här artikeln apropå karismatikens avigsidor: I'm weary of weird Christians

Trots detta så tror jag en sund karismatik är nödvändig. Jag har positiva erfarenheter av bla Vineyard rörelsen, New Wine och "Alpha karismatiken". Stanley Sjöberg skriver om karismatiken i dagens Dagen och jag delar hans syn på att den behövs, samtidigt ställer jag mig tveksam till hur den ser ut ibland. Jag attraheras personligen av det som fler och fler kallar ett "post-karismatiskt" perspektiv. Läs mer här för den som vill fördjupa sig.

Slutligen ett uppskakande YouTube klipp som sätter hela "floridagrejen" i ett globalt perspektiv.

(Bilden är från ASBO Jesus, klicka så blir den större)

Uppdaterat den 20 maj: Elisabeth Sandlund skriver vettigt i Dagen om hur de som tidning förhåller sig till företeelser som de i Florida.

Vad säger ni? Hur ser eran resa ut i karismatikens snåriga djungel?

den 15 maj 2008

Går folk på sånt här?

Jag fick precis ett mejl med ett erbjudande att bli $10.500.000.00 rikare! Men naturligtvis kostar det lite att bli rik, jag citerar:
"Let me repeat again, try to contact them as soon as you receive this mail to avoid any further delay and remember to pay them their Security Keeping fee of $270.00 US Dollars for their immediate action. You should also let me know through email as soon as you receive your Atm Card.
Yours Faithfully, Dr. David William"
Men jag bryr mig givetvis inte, jag är nämligen redan rik i cyberrymden. Efter ett tips från Mackan så kollade jag vad min blogg var värd, se själv!



53 481kr är inte att förakta! Men man har ju lärt sig att läsa det finstilta, BlogVärde skriver: Ansvarsfriskrivning: Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde.

Jag visste att något inte stämde!

den 14 maj 2008

Strödda tankar

Google humor!
Har ni provat Googles senast tjänst? Den som översätter alla sidor till valfritt språk. Här kan ni se den engelska varianten av Kolportören!
Bra idé men de behöver nog arbeta lite mer på hela grejen, eller vad säger ni?
Jag diggar presentationen av mig: "The pastor in cruciform, Allhabad"
Vad kan man säga?



Mackan Anderssons toppenbok "Ur mörkret" kan läsas GRATIS här!

Microsoft lanserar
en häftig Google earth konkurrent kallad: WorldWide Telescope. Tyvärr funkar den bara i Windows :-(

Kolla din uppmärksamhet här
(dagens YouTube)

Israel 60år!
Gör Dagens kunskapstest. (Jag fick 10 av 13 på första försöket!)

Väckelsefenomenet i Florida
fortsätter att diskuteras på olika bloggar. Här är ett axplock från Rob McAlpines blogg.

Slutligen ett visdomsord från ASBO Jesus:

den 13 maj 2008

Väckelsegrejen del 2

Risker med osund väckelsefokusering

Man blir lätt...

  1. frustrerad.
    När kommer det där fantastiska som Birger Skoglund (eller var det Böne-Sven?) profeterade om?*

  2. passiviserad.
    När ska de ofrälsta komma hit till våran fina kyrka egentligen?

  3. mottaglig för minsta nyck.
    Vi drar till Florida, där verkar det hända grejer!

  4. fast i en förlegad världsbild.
    Vilken tur att jag har alla svaren när de ofrälsta kommer, då du ska de minsann få höra att Darwin hade fel!

  5. dömande.
    Det här är det största Gud gjort på vääälidigt länge och nu, nu, nu går tåget (flyget) och om du missar, aj, aj, aj!
Fördelar med sund gudsrikesfokusering.

Jesus sa ju trots allt inte: När ni ber. Be om väckelse.
Han sa: När ni ber. Be att riket ska komma.
  1. Vi utmanas varje dag till förvandling

  2. Vi aktiveras och tar Guds sändning ut i världen på allvar

  3. Vi blir en hoppets röst

  4. Vi förs närmre Gud och varandra

  5. Vi jobbar med Gud för upprättelse i hela skapelsen
Fyll gärna på med mer!

Daniel Astgård på Tro & Tänk som ofta tänker som jag (eller är det tvärs om) skriver om det han kallar väckelsemyten här och här.
Uppdaterat den 14 maj: Bloggen "Tankar i natten" skriver också väldigt intressant om det här med väckelse här.

*Detta är absolut inte för att raljera med dessa personer, jag har den största respekt för IBRA:s arbete och vi behöver verkligen bedjare som Böne-Sven. Men ofta när väckelse kommer på tal så refereras det till profetiska tilltal på ett lite väl vidlyftigt sätt kan jag tycka.

den 12 maj 2008

Väckelsegrejen

OBS. En liten varning till alla mina icke kristna läsare. Den här bloggposten är troligtvis inte så intressant, många introverta "frikyrko termer" osv.

Som uppvuxen i frikyrkan så har jag ända sedan jag varit liten hört om väckelsen som ska komma. Den ska förvandla allt, tusentals människor ska dras in i våra kyrkor och bli frälsta. Den ena profetian efter den andra har avlöst varandra, väckelsen kommer från norr till söder, osv. Som pastor så har jag varit på oräkneliga bönemöten där man bett om detta. Jag har själv hört en massa profetior på den här linjen, så när jag skriver om detta så vet jag vad jag talar om. Bloggen apg29.com är ett typexempel på detta.

Jonathan Edwards. Sinners in the Hands of an Angry God

Självklart så önskar jag att människor ska finna Jesus och hans rike men ärligt talat så bekymrar jag mig inte så mycket över "väckelsegrejen" längre. Låt mig förklara hur jag tänker. Jag tror vi primärt är kallade att vara lärjungar som följer Jesus och gestaltar vad Guds rike handlar om i vår vardag. Vi är kallade att "vara församling" där vi finns. Det handlar om något väldigt konkret, jordnära och verkligt. Min erfarenhet är att för mycket fokus på en eventuell framtida väckelse lätt leder till frustration och uppgivenhet. I värsta fall kan det också hindra oss som församlingar att göra nödvändiga förändringar. Vi kanske minns skeenden i historien och vi tror att det måste ske på samma sätt en gång till med följden att det är bäst att inte ändra något. Det här blir verkligen som jakten efter skatten vid rengnbågens slut. En pastor i en växande församling sa så här: "Det var när vi slutade prata om väckelse för att istället fokusera på att vara församling som människor började komma till tro" Jag tror det ligger något djupt sant i det.
Hur ser väckelse ut? Jag tror det tex ser ut som när St Clara betjänar sin omgivning.

Sen vill jag alltid vara öppen för att Gud kan gripa in på extraordinära sätt. Självklart kan han det! Problemet är att vi lätt missar det naturliga om vi bara fokuserar på det extraordinära. (Florida tex) Jag är öppen för att spektakulära omvändelser (Typ Paulus) fortfarande sker, men man kan inte bygga hela sin kristna förväntan på några undantag.

En annan aspekt är att jag tror vi i Sverige idag lever mer i "Athen" än i "Jerusalem". Läser vi i Apostlagärningarna så ser vi Petrus predikan på pingstdagen då tre tusen kommer till tro (apg 2:14-41). Sen har vi Paulus i Athen, där bara en handfull kommer till tro (apg 17:22-34). Varför denna skillnad? Var Petrus mer smord med "väckelsens ande" än Paulus? Inte alls. Som jag ser det så hade Anden mer att jobba med hos judarna Petrus predikade för. De hade "grundberättelsen" klar för sig. Den saknades i Athen och därav resultatet. För mig är det självklart att vi i Sverige idag lever mer i ett sammanhang och en kultur som påminner mer om "Athen" än "Jerusalem", människor har inte "grundberättelsen" vi måste, precis som Paulus gör i Athen, börja från början. Det kanske inte smäller till med tre tusen på en dag men om vi enträget, både i ord och handlingar, håller oss till evangelium om Jesus så kommer fler och fler att komma till tro.

Några tankar från mig om det här med väckelse.

den 11 maj 2008

Ett kylskåp från 50!

I dag så fyller jag 35. I går så firade jag tillsammans med några goda vänner ute i skogen utanför Falun. Idag så firar familjen mig. Hur känns det att fylla 35? Vad kan jag säga, jag har ingen livskris direkt men lite skakad blev jag när vi bytte kyl och frys för ett tag sedan. Då säger plötsligt min svärfar: "Ja, det här kylskåpet kommer att stå här på din 50-års dag, det är ju bara 15 år dit, och så länge borde det ju hålla" Hoppsan! 35 okey, men 50 känns faktiskt lite "gubbe". Eller?

Annars så får den som vill titta på ett intressant föredrag av Tim Keller som nyligen skrivit boken "The Reasons for God". Föredraget hölls, hör och häpna, på Googles högkvarter. Häftigt! Dessa frågor är aktuellare än någonsin. Jag brukar då och då titta på den läsvärda bloggen "Orsakverkan" där just Teodicéproblemet tagits upp här och här. (från en ateists synvinkel). Nåväl, här kommer Tim Keller.


den 9 maj 2008

Hur skulle en "väckelse" se ut?

Jag ska snart skriva en post där jag utvecklar några tankar kring det här med väckelse. (Det är ju på tapeten igen) Men först vill jag hänvisa till Allan Hirsch (Det blev mycket Allan nu) senaste bloggpost där han har en bild över sekulariseringen i världen. Sverige ligger i topp!
(Bilden är längst ner)

Vad tror ni? I Sverige idag, vad funkar bäst? Hesa evangelister som står på plattformar och skriker (Så tänker sig många faktiskt väckelse) eller en massa små grupper där man verkligen delar livet i vardagen. Är väckelse tanken att en massa folk ska gå till oss på "väckelsemöten" eller handlar det om att vi, församlingen går ut till människorna? Vilken bild har vi av hela väckelse grejen?

Självklart behöver vi Anden (Jag misstänker att någon kommer att påpeka det) Det är i Andens kraft vi är sända ut i världen. Men hur skulle det se ut i Sverige 2008? Precis som i Florida, eller? Kanske helt annorlunda? Vad säger ni?
"Tankar i natten" funderar kring detta också.

den 8 maj 2008

RSS-flöden och möjlighet att chatta i realtid

Här kommer lite blogginfo. Jag har haft problem med mina RSS-flöden.
Det hela berodde på att jag ändrade i min FeedBurner adress från: http://feeds.feedburner.com/Kolportren till
http://feeds.feedburner.com/Kolportoren som ju kändes bättre.

Men såna små ändringar låter sig inte göras ostraffat i "cyberspace". Det hela gjorde att RSS-flödet helt sonika slutade funka. Klicka gärna på "Prenumerera på Kolportören" och lägg till mig igen i din RSS-läsare så borde allt flyta på. Jag lovar att inte peta med det där igen! Sorry for the inconvenience.

Annars har jag sen någon vecka en ny funktion på sidan. Längst ner i högra hörnet kan man faktiskt chatta med mig i realtid. (om jag är uppkopplad förstås)

Vi ses i cyberrymden!

En ny väckelse poppar upp

Så var det dags igen. En ny väckelse har poppat upp i Lakeland Florida (någon som mins Pensacola?). Det är alltså inte bara sol, bad, Disney och den kristna parken The Holyland Experience som gäller (läs om Dan Kimballs besök där). Den Kanadensiske evangelisten Todd Bentle står i centrum för denna senaste "happening in Florida". En mötesserie har förlängts, människor sägs helas och komma till tro i tusentals. Dagen skriver om det hela här. Brittiska pastorer uppmanar tydligen människor att sätta sig på första bästa flyg och åka dit.

Jag vill absolut inte sätta mig till doms över skeendet i Florida. Men, ärligt talat, behöver vi verkligen en "enmansshow väckelse" till? En väckelse som bygger på att människor åker till en kykobyggnad i USA förstås, var annars? Jag misstänker att sånt här funkar där bara av den enkla anledningen att sekulariseringen inte gått riktigt lika långt.

Här hemma i Sverige gäller istället det Allan Hirsch talade om. Att jobba långsiktigt, att forma lärjungar och bygga församling. Vi är sända, inte till Florida, men ut i vardagen. Det ska hur som helst bli spännande att följa det här. Dagen låter några kritiska röster göra sig hörda här. Jag vill absolut inte kasta ut något barn med badvattnet men även jag ställer mig frågade till hela hypen, men vi får väl se.

Uppdaterat den 13 maj: Två bloggar som jag ofta läser tar upp Florida fenomenet här och här. Klart läsvärt!

den 7 maj 2008

Experten mot massorna!

"Can a thousand people working together take on a chess grandmaster?"

Jag tycker inte schack är världens mest spännande spel men just nu pågår det en intressant match ute i syberrymden. Det är schackmästaren Gawain Jones som utmanas av en hel hoper människor på nätet. Följ dramat i realtid här och om du tror du kan bidraga så är det bara att hänga på.

Kul idé!

Allan Hirsch del 4

Här kommer några avslutande tankar från seminariet med Allan Hirsch. Allan menar att en Jesusrörelse alltid sprids som ett virus. Det han kallar för "The Jesus sneeze!"

Först så kom sändningen från en judisk kontext. Jesus säger åt sina lärjungar att "vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns" (Apg 1:8). Var helst den kristna församlingen hamnar ska den finnas och verka i det sammanhanget. "redeeming the culture". Paulus är ju noga med att en församling ser annorlunda ut i ex Galatien än den gör i Jerusalem osv. Sen handlar det om att gång på gång återvända till Jesus och göra lärjungar mitt i den kultur, det sammanhang där man finns. Som lärjunge är man en del av sändningen och viruset sprider sig.

Lärjungar är per definition människor som har Jesus som sin ledare och herre, allt som utmanar den ordningen måste underordna sig. Här utmanade Allan oss kristna i västvärlden ganska tufft angående vår tillbedjan av konsumtion. "Jesus is Lord" gäller alla områden. Hans tes om en hög syn på lärjungaskap men en låg/enkel syn på församlingen slår igenom. Angående kulturen och de utmaningar som finns i vår omvärld så menar han att vi absolut inte ska vara dömande inför de företeelser som vi möter, istället ska vi vara nyfikna och fråga oss vilket behov som fylls av detta. Han citerar C.S. Lewis: "vice is only undeveloped virtue". En viktig fråga för en lärjunge är alltid: "Vad är de goda nyheter för de här människorna?". Församlingen kan alltså se lite olika ut beroende på var den finns. Det finns absolut inte en statisk bild, det blir istället en blandning mellan kulturen och utmaningarna i den, behoven och bekännelsen av Jesus som Herre.

Det finns mer att skriva men det här får räcka för nu. Här finns en läsvärd intervju med Allan i tidningen Christianity Today.

den 3 maj 2008

Jesusmanifestationen

Jag stöder intentionerna bakom Jesusmanifestationen, Elisabeth Sandlund argumenterar väl för den. Samtidigt så kan jag inte undvika frågan som gnager: "Det är väl bra, men visst måste det finnas bättre sätt att manifestera Jesus?". Jag har också reagerat lite på retoriken som ibland dyker upp inför sånt här. "Vi ska ta tillbaka Sverige för Jesus!", "Sverige ska bli ett kristet land igen", "Revansch för de kristna" osv.

Efter att ha lyssnat på Allan Hirsch i två dagar så är det solklart att församlingen måste tillbaka till ursprungskallelsen, tillbaka till lärjungaskapet och sändningen ut i världen. Jesus sänder oss ut varje dag att manifestera/gestalta vad hans rike står för! Jag är övertygad att det är det som vinner i långa loppet. En Jesusmanifestation som den i Stockholm kan i bästa fall (och det är inte att förakta) leda till att kristna inspireras och finner varandra. Men låt oss inte inbilla oss att den påverkar vanliga svenskar i någon större utsträckning.

Däremot är jag övertygad att våra liv talar desto högre. Det är bara det att det inte är lika häftigt, det är rent ut sagt ganska vardagligt. Det ska i alla fall bli spännande att höra rapporterna i morgon från de som var med!

Mats Larsson på Götabro har skrivit alldeles utmärkt om det här. Läs!

Uppdaterat den 4 maj. De första rapporterna börjar komma in. Jag blev verkligen glatt överraskad, speciellt av Emanuels blogg från Sergelstorg. Starkt! Läs mer här.

den 2 maj 2008

Allan Hirsch del 3

Allan utmanade oss ordentligt när det gäller vår sändning ut i världen. Matteus 28 säger ju att vi ska gå ut i hela världen och göra lärjungar, inte i första hand syssla med kyrkostrukturer och en massa konstigheter. ("and all that stuff" som Allan sa). Det stora problemet är att vi allt för ofta har gjort detta andra på bekostnad av lärjungaskap, att hjälpa människor att bli så lika Jesus som möjligt helt enkelt.

Allan spetsade till det hela när han sa något i stil med:
The Church doesn't have a mission, the mission has a church.

Alltså församlingen har inte ett uppdrag, uppdraget har en församling. Därför är församlingen missionerande/missionell till sin natur. Mission är inte primärt något som sker någon annanstans. Mission finns där församlingen finns, mission är alltså inte bara ett bihang som man hänger på. Nej Guds sändning ut i världen är själva grejen med alltihop. Missio Dei. Församlingen finns alltid i en kulturell kontext där den ska visa på Jesus och göra lärjungar. "Redeeming the culture" som Allan sa. Allan menade att vi måste bort från det starka fokus på församlingen/kyrkan som finns i våra traditioner och istället fokusera mer på själva sändandet.

Allan argumenterade att någonting gick riktigt snett på 300-talet. Fram till dess så var den kristna rörelsen dynamisk och växande. Man beräknar att 30% av invånarna i romarriket trodde på Jesus. Men sen kommer Konstantin och äktenskapet med staten, vi har gapet som kommer in mellan lekmän och prästerskap. Kyrkan handlar så småningom mer om strukturer än om lärjungaskap. (Jag är medveten om att det här låter för svart/vitt, trots att jag förenklar grovt hoppas jag ni hänger med på huvudtesen) Vi glider längre och längre bort ifrån evangeliernas Jesus från Nasaret. Det här gäller inte bara de historiska kyrkorna, vi lider alla av detta. Därför säger Allan: "Back to Jesus!".
Jag återkommer med mer.

Ni som var där/eller känner Allans böcker mer än jag komplettera/korrigera gärna!

Uppdaterat den 4 maj. Kristofer på "Kristofer upp-och-ned" skriver också om Hirschsamlingarna och EFK-Kongressen. Läs här.

Allan Hirsch del 2

Som jag skrev i min förra post så har jag lyssnat till Allan Hirsch. Jag har bara läst om Allan på nätet tidigare, jag har heller inte läst någon av hans böcker än. (Kom ihåg att jag bara är 60% boknörd) Men det var en trevlig (om än utmanande bekantskap). Det som slog mig var att Allan var väldigt Jesus centrerad. Dagen skriver om det hela här.

Allan började sitt föredrag med att betona allvaret i situationen. Kyrkan i Europa är bara en generation från utplåning! Det låter tufft men jag är rädd att det stämmer med statistiken både från frikyrkan och Svenska kyrkan här hemma. Det vi har gjort har uppenbarligen inte fungerat, anledningen enligt Allan är att vi missat att göra människor till lärjungar, efterföljare till Jesus helt enkelt.

Skälen till det är många en är att vi ofta har en dåligt underbyggd bild av Jesus. Han tog en rad exempel på hur vi försökt "tämja" Jesus. Allan visade en serie bilder föreställande Jesus. Bla en misstänkt lik en icon (Den kallade han "Spooky Jesus") Sen fanns det "Buddy Jesus" dvs "springpojke Jesus", han nämnde också "söndagsskols Jesus" osv. Poängen var att vi behöver tillbaka till evangeliernas Jesus. Det är han som är vår Herre, det är han som kallar oss till efterföljelse. Allan gjorde otroligt klart att Jesus inte var det minsta religiös. Tvärtom så hade ju Jesus stora problem med de religiösa. Allan gjorde tillsammans med oss ett test där det visade sig att vi som kallar oss evangelikala ligger kusligt nära fariseerna. Aj, aj!

En av poängerna var att alla kristna rörelser som vuxit och förvandlat världen har en sak gemensam. Man har en okomplicerad och enkel syn på kyrkan/församlingen men man har en hög och utvecklad syn på lärjungaskap. Vi gör precis tvärt om, vi krånglar till det här med kyrkan något så otroligt. Här fick sig både katoliker och amerikanska megakyrkor en släng av sleven.
Jag håller med Allan till 110% Som jag skrivit gång på gång här på bloggen så tror jag inte att vi ska gå åt mer av ämbetssyn och kyrkliga hierarkier (som faktiskt vissa "enhetsströmningar" antyder), tvärt om så behöver vi gå åt andra hållet! "Every beliver is a churchplanter" upprepade Allan gång på gång. Han hade i sin undervisning en stark betoning på det allmänna prästadömet. I like that!

I min nästa post så ska jag utveckla Allan tankar kring mission och att vara en "missionell församling". (Finns inget bra svenskt ord för engelskans "missional". Hjälp mig nån) och varför det han sa utmanar oss som församlingar mer än det mesta just nu.

den 1 maj 2008

Allan Hirsch

Nu är jag hemkommen från uppmuntrande men omskakande dagar med Allan Hirsch på Götabro. Hans undervisning var radikal, orkar inte skriva mer nu men det kommer i morgon. De perspektiv han lyfte fram har alla möjligheter att skaka om inte bara EFK utan hela kristenheten i Sverige betydligt mer än en Jesus manifestation någonsin kan göra!
Tills dess kan ni tugga på de här citaten från Allen:

"Jesus and religion don't mix"

"Christianity - Jesus = religion
Christianity + Jesus = Christianity"
Det finns mycket att berätta.

Förresten, vad tycker ni om det svenska ordet "kristendom"? För mig smakar det för mycket av engelskans "christendom" som för mina associationer mer till tinnar och torn, hierarkier och makt än till Jesus från Nasaret. Jag gillar engelskans "christianity" bättre. Men hur tänker ni?