den 31 mars 2008

Semester!

Den här veckan har jag semester (eller pappaledigt för att vara exakt), härligt!
Få se hur det blir med bloggandet. Barnen ska i alla fall slippa klaga:
"Mamma! Nu bloggar pappa igen!". Förutom att busa med ungarna ska jag
åka lite skidor och läsa ut Mackan Anderssons bok "Ur mörkret".
Återkommer med en recension.

den 30 mars 2008

Några rader med tips m.m.

Först några rader om Korskyrkan i Borlänges hemsida. Jag experimenterar med bloggformatet även för den. Kolla in här, skriv gärna vad ni tycker, så här ser den befintliga sidan ut.

Annars kan jag varmt rekommendera en ny bloggare. Jonas Melin på Barnabasbloggen där kan du bla läsa en intressant recension av boken "Pagan Christianity".

Slutligen, Jonas Lundström på Den radikal-reformatoriska bloggen kommer med några spännande tankar kring "helvetesfrågan".

Allt gott inför veckan önskar jag er!

den 29 mars 2008

Mod att växa

Idag har jag varit på en minikonferens i Elsborgskyrkan, Falun med temat "Mod att växa". Sådana här konferenser blir lätt lite flåshurtiga, men den här föll inte i den fällan (förutom en liten passus om hur "dynamisk" pastorn måste vara för att lyckas). Vi ställdes också inför lite undergångs statistik som berättade att frikyrkan i Sverige de senaste fem åren tappat 14.000 medlemmar, motsvarande hela Alliansmissionen i storlek. För Svenska kyrkans del ser det också mörkt ut, om inget händer med gudstjänstbesöken så kommer alla deras kyrkor att stå tomma om tjugo år. Sverige är fortfarande det mest sekulariserade landet i världen osv. (tyvärr saknar jag källhänvisningar till uppgifterna, den som orkar får väl googla och leta)

Allt det här kan ju göra en missmodig. Men om vi tror att vi verkligen har världens bästa budskap, om vi tror att graven är tom! Då finns det hopp. Jag tror att en "efterkristen" tid inte enbart behöver innebära något negativt. Människor längtar efter Gud, låt oss berätta om honom!

den 27 mars 2008

Helvetet på tapeten

Helvetet är på tapeten i Dagen (se här och här). Jag orkar inte ge en fullödig kommentar det finns mycket att säga (och inte säga) om hela ämnet.
Väldigt kort. Jag tror att vi människor kan välja bort himmelriket här och nu med konsekvenser sen, bibeln talar om en dom. Men hur det ser ut är jag inte lika säker på.

Angående helvetet som en evig plats av pina tänker jag så här:
Gud är källan till allt liv. Skulle då den Gud som är kärlek och som uppenbarat sig för oss i Jesus kunna avsätta en del av sin livskraft enbart i syfte att plåga människor i all evighet? Jag har svårt för den tanken, men vad säger ni?

den 26 mars 2008

Vad har vi kyrkan till egentligen?


I dag har vi haft kalas för lillkillen som fyllt sex år. Det är mycket som rör sig i en sexårings huvud kan jag försäkra. Mest Lego Star Wars för tillfället. (Imorgon ska vi bygga ihop en X-Wing fighter, det ni!)
Men i kväll när jag lagt honom kom en oväntad fråga: "Pappa vad har vi kyrkan till egentligen?" Jag hade en massa teologiska standardsvar som jag insåg inte skulle fungera på en sexåring, jag mumlade något innan jag sa: "Vad säger du?"
Svaret kom snabbt: "Vänskap, att ha roligt tillsammans och sånt".
Jag köpte det rakt av. Man kommer ganska långt med vänskap och att ha roligt tillsammans, eller hur?

En "efterkristen" tid

Ett stort problem är att många i våra församlingar vägra förstå att vi lever i en efterkristen/postkristen tid/kultur. Istället gräver man envist ner huvudet i sanden och hävdar att Sverige minsann är ett kristet land, det enda som behövs är en uppryckning i vissa nyckelfrågor så ska nog allt återgå det det "kristet normala".

Det här tänket tror jag är en av de främsta orsakerna till att församlingar och kyrkor minskar och tappar relevans i vårt land. Flera saker i debatten de senaste dagarna har gjort detta smärtsamt tydligt. Det hela började med Niklas Piensoho samtal med Birger Schlaug och har sen fortsatt på en mängd bloggar och debattforum (min kommentar finns här). Ett problem är att det nästan är omöjligt att göra sig förstådd hos de som finns kvar i det gamla paradigmet. Den intresserade kan läsa ett samtal jag försökte föra på bloggen Aletheia, jag insåg snabbt att det inte var någon idé. (Man ska inte lägga näsan i blöt överallt). I en insändare i dagens Dagen visar Birger Schlaug att han, till skillnad från många i kyrkan, förstår vad det hela handlar om.

En kommentar på min blogg som kom igår från signaturen Marcus sätter fingret exakt på vad det handlar om.

"Denna debatt uppstår eftersom det finns två helt skilda paradigm i den svenska frikyrkan. Jag väljer att se det som det moderna kontra det post-moderna. Den moderna människan kommer aldrig att förstå hur en person kan bli ett varumärke, varför vad du säger kommer att färga hur dagens samhälle tänker om dig."
Samma problematik ser jag hos Bitte Assarmos insändare i Dagens dagen. Hennes oförmåga att förstå vad Runar Eldebo menar när han i sin senast bok "Tillbaka till Jesus" säger att han hellre kallar sig en "efterföljare till Jesus" än en "Kristen" är signifikativ. Även om jag inte läst boken än så är det tydligt att Bitte bygger sina argument utifrån felaktiga antaganden. Vad jag har sett av Runar så är det solklart att han är en av dem som befinner sig i frontlinjen i dessa viktiga frågor. Barnläkaren Eric Carlssons gör i sin insändare i samma tidning däremot en korrekt, hoppfull och träffsäker analys av det hela.

Den oerhörda utmaning till oss är att klä evangeliet i ord och handlingar som är begripliga för dagens människor. Nej, det handlar inte om att kompromissa/och bli "världsliga". Det handlar om att på nytt berätta hela berättelsen om Jesus och inte bara berätta med våra ord utan att med hela våra liv gestalta vad det handlar om.
Det borde hålla oss sysselsatta ett tag!

den 23 mars 2008

Graven är tom!

Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!
Graven är tom!
Den som vill kan ta del av min lilla minipredikan idag.
Html eller pdf.
Annars var gudstjänstens huvudnummer barnens påskspel!
Ha en välsignad fortsättning!

den 22 mars 2008

Biskop Tom Wright om uppståndelsen

Glad Påsk!
Här kommer några riktigt bra predikningar att lyssna på under påskdagarna. Det är N.T. Wright som predikar om uppståndelsen och vad den betyder för oss och hela skapelsen:
Resurrection and the Calling of the Christian
Resurrection and the Future World
Resurrection and the Task of the Church
Tom Wright är biskop i den anglikanska kyrkan.
Här kan du läsa en intressant intervju med honom.

den 21 mars 2008

Långfredag

I dag får ni en gammal keltisk bön att fundera på.
Den lidande
Jag tillber den lidande Kungen som känner mitt lidande.
Jag älskar den sörjande Herren som känner min sorg.

Vid hans död kom ingen eld över fångvaktarna för att bränna dem,
ingen flodvåg steg upp för att spola bort dem,
jorden öppnade sig inte för att svälja dem, himlen föll inte ner för att krossa dem.

Inga vilda fåglar gick till anfall mot Pilatus,
inga vilddjur sargade präster och skriftlärda,
ingen orm reste sig för att hugga dem som piskade Jesus.

Han tillät dem att anklaga honom falskt utan att öppna sin mun.
Han lät dem släpa honom till korset utan ett ord av förebråelse.
Lugnt såg han på när de drev spikar in i hans händer och fötter.

Han som skapade universum, han som upprätthåller universum,
han som sol och måne lyder, han som regerar över stjärnorna,
gav upp sin väldiga makt.

Så led han för oss som lider mycket.
Han sörjer med oss som har mycket sorg.
Från boken: Keltisk andlighet

den 19 mars 2008

Niklas har rätt men lite fel

Niklas Piensoho har kritiserats mycket efter hans samtal med Birger Schlaug, anledningen är att han tar Åke Green och Helge Fossmo som exempel på vad "vanligt folk" vet om kristen tro. Men vari består problemet? Är vi riktigt ärliga så har varken Åke Green eller Helge Fossmo hjälpt oss på traven när vi ska presentera vad kristen tro verkligen går ut på, det är det hela saken handlar om.

Åke är säkert en varm pingstpastor av den gamla stammen (som lever i tron att Sverige i grunden är ett kristet land och att de flesta nog känner till de kristna berättelserna). Niklas enda misstag var att han kanske borde ha anat åt vilket håll det kunde tippa när han exemplifierade något med hjälp av en kollega. Niklas får väl ta och bjuda Åke på fika någon gång.

Men det här (och Niklas och Birgers utmärkta samtal) sätter fingret på vårt problem som kristna i Sverige idag; Människor kan inte längre de kristna berättelserna och vi kan inte längre bara komma med sammanfattningar i olika ämnen. (tex. homosexualitet) Vi måste alltid vara beredda att berätta hela berättelsen, det här utmanar inte bara Åke utan oss alla.

(Uppdaterat den 20 mars)
Niklas förklarar sig i dagens Dagen, jag tycker han gör det bra. Bedöm själva.

den 18 mars 2008

Dagens roligaste

Dagens roligaste blogginlägg står Emanuel Karlsten för, läs och skratta.
Pinsamt värre men visst blir såna situationer otroligt bra bloggposter?
Jag somnar med ett leende. "En kycklingsallad tack"

För lite om Jesu återkomst?

Haggaj på bloggen Aletheia kom igår med påståendet att vi pastorer predikar för lite om Jesu återkomst. Själv vill jag hävda att vi faktiskt predikar om detta men att vi gör det på ett annat sätt med andra betoningar (Guds rike, hopp, här och nu) än vad många uppvuxna i frikyrkan associerar till detta ämne (uppryckandet, Israel, olika spekulationer).

Jag bifogar två videor där en får symbolisera det gamla sättet att tänka och den andra det nya. Den ena fokuserar på människor i kyrkobyggnaden som väntar på ett uppryckande, den andra på Guds upprättande kraft i vardagen.



Vad säger ni?

den 17 mars 2008

St. Patrick's Breastplate


I dag är det helgonet St. Patricks dag. Låt mig bara citera en liten del av hans kända bön "St. Patrick's Breastplate" från den urgamla "Book of Armagh".

Christ with me, Christ before me,
Christ behind me, Christ within me,
Christ beneath me, Christ above me,
Christ at my right, Christ at my left,
Christ at home,
Christ when I am travelling by land,
Christ when I am travelling by water,

Christ in the heart of everyone who thinks of me,
Christ in the mouth of everyone who speaks to me,
Christ in every eye that sees me,
Christ in every ear that hears me.
En väldigt Kristus centrerad bön som det tål att be både en och två gånger. Dessutom handlar den om hur vi lever.
Ser alla som möter mig Kristus i mig eller vad ser de?
Det är frågan.

den 15 mars 2008

Mitt blogguniversum

Jag har ju tidigare tipsat om Netvibes för att hålla koll på bloggarna man följer. Nu har jag lagt till min offentliga netvibes sida i marginalen. Den finns alldeles över mina länkar och den heter: Kolportörens blogguniversum (de ni!) den länken leder direkt till alla mina favoritbloggar.
Kom gärna med tips om andra bra bloggar jag kan lägga upp.

Annars vill jag tipsa om Jonas funderingar kring försoningen och Greg Boyds titt på gamla testamentets grymheter.

Det här är vad jag gör medan familjen kollar på kassa låtar på Melodifestivalen. ;-)

Nya bloggare!

Den senaste tiden har jag bekantat mig med två nya bloggare, den ena är Elsmarie som var min studiekamrat när jag läste teologi i Örebro.
Kolla in hennes intressanta blogg ”Nyfiken på livet”.
En annan alldeles färsk bloggare är Ulrika från Uppsala. Hennes blogg heter ”Tankar om tro” också den klart läsvärd.
Kul med fler bloggare. Låt samtalet fortsätta!

den 14 mars 2008

Vet Gud alltid allt?

Här får ni två teologiska/filosofiska frågor att bita i:
  1. Är Gud oföränderlig? Ja, kanske vi reflexmässigt svarar. Men vad innebär det i så fall? Jag får problem med min gudsbild om Gud inte upprörs av mänskligt lidande och orättvisor. Jag får problem med en Gud som inte gläds med oss. En ständigt oföränderlig Gud skulle befinna sig i ett upphöjd lugn, långt bortom vår vardag och våra liv. Men Gud så som vi möter honom i Jesus är en Gud som bryr sig, en Gud som blir berörd ända in i märgen av mänskligt lidande.

  2. Vet Gud alltid allt? Ja, svarar vi kanske lika reflexmässigt, men i så fall, hur är det med vår fria vilja? Kan vi överhuvudtaget påverka våra liv och vår situation? Vilken gudsbild har vi här? Är Gud en Gud som går med oss eller sitter han någonstans och drar i trådarna? Jag vill tro på en Gud som går med oss, en Gud om vi verkligen genom våra böner och handlingar kan interagera med.
Hur tänk er ni i dessa frågor?

Ett boktips är Greg Boyds: ”God of the Possible: A Biblical Introduction to the Open View of God”

Läs mer här: Open theism

den 11 mars 2008

Örnevangelium

Nils Bolander (1902-1959) var präst här i Borlänge i början av 30-talet. Jag möter fortfarande äldre personer som hade honom som konfirmandpräst, min egen mormor (nu 93år) minns honom. Jag har en rad gamla böcker (i mitt allt för stora bibliotek) av Nils Bolander, böcker som jag uppskattar mer och mer.

I helgen så talade Carl-Erik Sahlberg om Nils Bolander vilket inspirerade mig att dela en av Nils kändaste dikter med er som läser den här bloggen. Håll i er!

Kristendomen var ett örnevangelium,
sprunget ur den högsta klippspetsens näste
på blanka störtflyktsvingar.
Men vi tuktade dess djärva fjädrar,
rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb,
och se - det blev en svart fågel,
en pratsam och tam korp.

Kristendomen var ett lejonbudskap,
ständigt på jakt efter varmt och levande byte,
ett ungt lejon av Juda.
Men vi klippte dess skarpa krökta klor,
stillade dess törst efter hjärteblod
och gjorde det till en spinnande huskatt.

Kristendomen var en ökenpredikan,
snål och vass som den pinande africus,
brännande som ökensanden.
Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll,
aster, reseda och fromma rosor,
ett stämningstycke i örtagård.

Herre, tag hand om vår fromma ynkedom!
Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor!
Giv den doft av vildhonung och samum
och säg sedan med döpare-röst:
Detta är den seger som övervinner världen.
Detta är kristendom!

Nils Bolander

den 10 mars 2008

Livbojens färg och form

Jag är ju en av dem som ivrar för "emerging tänket". Jag funderar mycket på hur vi ska presentera evangeliet för vanliga svenskar. Hur ska vi "klä det" så folk kan ta emot? Nu har jag till viss del börjat att ifrågasätta mig själv här.
Två möten med två olika kristna ledare har gjort intryck på mig, dels träffade jag för några veckor sedan Göran Oscarsson, pastor i Korskyrkan, Gävle. Dels träffade jag nu i helgen Carl-Erik Sahlberg, präst i Clara kyrka, stockholm. Dessa män är olika på många sätt, men det finns viktiga likheter: Båda är oerhört Jesus centrerade och båda leder församlingar som för väldigt många människor till tro. Man skulle kunna säga att Korskyrkan representerar en av de frikyrkoförsamlingar som leder flest till tro. Clara representerar den församlingen i Svk som lyckas bäst med detsamma. Jag känner mig ödmjuk inför dessa ledare och de församlingar de tjänar. Ingen av dem verkar så där värst intresserad av att kulturanpassa evangeliet, deras fokus verkar ligga 100% på att berätta om Jesus. En sak som slår mig är att de båda satsar mycket på socialt/diakonalt arbete (speciellt Clara) och därmed även når de utslagna. Carl-Erik berättade att det var när de satsade på att nå de lägsta som de nådde alla. Nu har de både uteliggare och direktörer på sina Gudstjänster.

Efter att ha samtalat med dessa båda så kom en bild till mig. En människa som håller på att drunkna struntar fullkomligt i om livbojen är omodern, modern eller postmodern. Den drunknande klamrar sig fast för blotta livet oavsett vilket! Är ni med? Kanske blir det här perspektivet verkligt när man lever mer nära de människor där det bokstavligt talat handlar om död och liv? Gissa om det här utmanar mig! De människor jag trivs med sitter mest och plaskar lite i vattnet med fötterna och kan mycket väl tänka sig att ha synpunkter på livbojens färg och form. Hänger ni med hur jag tänker?

Jag har verkligen inte kastat emergent tänket överbord. Men jag påminns på nytt om vad allt handlar om: Jesus. Sen tänker jag fortsätta fundera på hur jag på bästa sätt kan presentera evangeliet, väl medveten om att det troligtvis även för mig handlar om att sträcka sig till de allra lägsta. (Här är förresten många "emergent församlingar" i USA stora föredömen)

Vad säger ni mina emergent vänner, vad kan vi lära oss av dessa båda församlingar?

den 9 mars 2008

Avgudar

Carl-Erik Sahlberg (Präst i S:ta Clara kyrka) talade i helgen mycket om att ha Jesus som nr 1.
Jag funderade lite på de avgudar vi har att tampas med. Jag hittade inspiration hos ASBO Jesus, (Klicka på bilderna så blir de större)

Nej, jag tror inte Midsommarstången så som den använts här i Dalarna räknas som en avgud. En del kristna jag känner hävdar det med envishet, jag ser dock betydligt större risker med allt det andra. Vad säger ni, kan kan ni komma på något mer?


Den viktigaste frågan!

Jag är ordentligt omskakad på ett positivt sätt. Den här helgen så har vi i Borlänge besök av ett team från S:ta Clara kyrka i Stockholm. Låt mig sammanfatta det hela: Det var Jesus, Jesus och Jesus! Vittnesbörden var några av de starkaste jag hört. Människor vars liv verkligen blivit upprättade!

En liten härlig dam i 70års åldern berättar att hon varit fast i knark och elände tills hon var nästan 60år! Men att Jesus frälste och upprättade henne på det mest spektakulära sätt. När jag samtalade med den här härliga damen, som idag själv jobbar med prostituerade, så inser jag igen att det är det här allt handlar om. Jesus vill upprätta!

Carl-Erik Sahlberg (som för övrigt är en av de skönaste människor jag mött) var en människa helt befriad från prestige, han bara berättade om vad Jesus gör i Stockholm. Hans predikan på lördagskvällen handlade om den viktigaste frågan: Vem är nummer ett i ditt liv?
I bland brukar vi lite nedlåtande säga att det är en klyscha att säga att Jesus är svaret , fast när jag träffat de här människorna undrar jag. För dem är det självklart. Jesus är svaret och han är nummer ett.

Jag ska nu snart iväg på vår avslutningsgudstjänst. Jag rapporterar mer i kväll eller i morgon, helgen har nämligen väckt många frågor.

den 8 mars 2008

Internationella kvinnodagen

I morse vid frukostbordet läste jag något som fångade min uppmärksamhet i SVD, det är Ann Lång som skriver på Brännpunkt om feministernas dominans i Svenska Kyrkan. Jag håller helt spontant med henne. Visst har kvinnor historiskt fått kämpa för en plats i kyrkan men nuförtiden verkar de allt som oftast vara i maktställning. De starkaste och tuffaste ledarna jag mött inom Svk i olika ekumeniska sammanhang har alla varit kvinnor. Det Ann vänder sig emot är inte kvinnliga ledare utan politiseringen av kyrkan:

"Bara tron kan vara drivkraften i en levande församling. Utan den blir kyrkan som vilken offentlig institution som helst. Hon tappar sin egentliga betydelse; att oavsett tid, rum och åsiktsströmningar, vara det salt som evangeliet är."
Personligen är jag för kvinnliga pastorer/präster, inte för att det är politiskt korrekt utanför att det är så jag tolkar och förstår bibeln.
Det känns som om det här är en fråga som behöver dryftas mer bland våra vänner i Svenska kyrkan.

den 7 mars 2008

Persson on preaching !?!

"Ibland är inte lösningen att prata högre"
Sa Magnus Persson enligt Dagen på pinströrelsens evangelistvecka.

Jag bara undrar, är det någonsin det?

den 6 mars 2008

Skiftande multimedia

Här är ett gäng multimediaklipp som jag tycker är värda några minuter av olika anledningar. Först ut är Ulf Ekmans debatt med Christer Sturmark.
(Någon mer än Emanuel som tycker Ulf näsandas för mycket?)

Här är en intressant intervju med pastorn och författaren Eugene Peterson, han pratar om berättelser, mitt favorit ämne! (Läs mer fiction, pastorer!)

Apropå homosexdebatten så slänger jag in ett klipp från YouTube med Jay Bakker. Jay är son till den ökände predikanten Jim Bakker. Även om jag inte håller med honom så kan jag inte låta bli att beundra hans mod, observera skiftet i atmosfären på mötet. Hur skulle du reagerat om du var där?

Rob Bells utmärkta Nooma serie kommer i en ny del.

Slutligen så vill jag rekommendera Doug Pagitt som här läser första kapitlet ur sin bok
A Christianity Worth Believing”.

Se där! Nått att bita i.

den 5 mars 2008

Gudstjänstens förnyelse

Här i Korskyrkan så funderar vi vidare kring vad vi ska göra med våra gudstjänster. Vi hade en träff häromkvällen och jag tänkte skicka med några blandade citat från deltagarna.

”Den mentala biten att dela varandras liv tror jag är svårare än att möblera om...”

”Min ideal gudstjänst skulle innehålla något bra musikinslag en predikan mer i form av en dialog med efterföljande samtal och sen möjlighet att be för varandra och det skulle inte göra ett dugg om några satt och småpratade i ett hörn.”

”Ett behov är att träffas lite opretentiöst, helt enkelt mötas och samtala. Ett annat behov uttrycks t ex i de musikgudstjänster som Sv kyrkan anordnar, lite prat, bara lyssnande, tysthet. Det har nutidsmänniskan också behov av i den stressade värld vi lever i. Tystnad inför det gudomliga.”

En intressant paradox i det sista citatet tycker jag.
Kom gärna med kommentarer, är vi på rätt väg?

Kan inte låta bli att dela den här skissen som gjordes apropå möbleringen av kyrkan.


och jag som inte vill vara i centrum...


Homosexfrågan i Dagen

Återigen har Dagen på ett bra sätt tagit upp ett viktigt ämne och reaktionerna har inte låtit vänta på sig i form av olika insändare.

Bara en kort reflektioner från mig. Min övertygelse är att vi behöver påminna oss om bibelns grundläggande berättelse om en fallen och förvirrad mänsklighet, i vilken du och jag är en del. Vi behöver bli trygga i att berättelsen också handlar om Jesus som kommer för att upprätta oss. Därför måste församlingen vara mer av ett sjukhus för sargade människor än ett museum för färdiga helgon.
Där någonstans står jag i den här frågan.

För er som tyckte det var lite för tunnt rekommenderar jag Mackan Anderssons blogg.

den 3 mars 2008

Varför så lite kärlek i trosbekännelsen?

Häromdagen fick jag frågan varför de klassiska trosbekännelserna (Apostoliska och Nicaenska) inte nämner Guds kärlek och nåd.
Med tanke på hur bekännare av dessa trosbekännelser betet sig så hade det kanske inte skadat att betona Guds kärlek, nåd och barmhärtighet lite mer. Jag instämde men hade inget bra svar att ge.
Hur tänkte man när det begav sig tror ni?

den 2 mars 2008

Hans Johansson är hos hemma hos Herren

När jag slog på datorn i kväll och surfade in på Dagens sajt så möttes jag av budet att Hans Johansson är död. Jag är fortfarande skakad. Han har betytt mycket för mig under åren, både hans undervisning och hans exempel på sunt kristet ledarskap. Hans blev 57år. Mina tankar går till hans familj.
Låt oss komma ihåg dem i våra böner.

I am going home with you, to your home, to your home;
I am going home with you, to your home of mercy.
I am going home with you, to your home, to your home;
I am going home with you, to the Fount of all the blessings.

den 1 mars 2008

På gång i bloggvärlden

Jonas Lundström har en god tradition att komma med bloggtips för helgen jag tänkte göra likadant. För den som tycker tro och politik är intressant så kan du med fördel läsa Greg Boyds rapport om en debatt han och Shane Claiborne hade med Chuck Colson. Spännande!

Annars så rör det sig lite i bloggsfären, Tro & Tänk är tillbaka i full kraft med många trevliga och tankeväckande inlägg. Johan Stenberg har beslutat sig för en bloggpaus, så även David Nyström som fått en bebis till. Emanuel Karlsten finns numera på tidningen Dagens blogg.

Annars har jag i veckan hunnit med en ovanligt avslagen bokrea. Här i Borlänge infann sig inte riktigt bokglädjen (eller är det bara att jag är hälsosamt trött på att konsumera?). Några böcker blev det dock, bla en om min favoritgrupp U2 och sen en riktigt nördbok för StarWars fans.

Nåväl, nu måste jag få predikan färdig!