den 29 februari 2008

Nattvardsgemenskap

Dagen har i dag en intressant artikel om ett initiativ för enhet. Enhetens vänner. Målet är inget mindre än full gemenskap mellan pingstvänner, ortodoxa, katoliker och Svenskkyrkliga osv.
Det hela låter spännande. Men jag har några funderingar kring nattvarden. Tyvärr brukar enhetstankar tvärnita redan där. Låt mig berätta min syn på varför nattvarden inte borde vara ett bekymmer.

Om vi är överens om basic. Jesus instiftar en måltid som lärjungarna ska fira till hans åminnelse. (Luk 22:19) Tanken är, så vitt jag förstår det, att vi i gemenskapen äter brödet dricker vinet och minns vad Jesus gjort. OK so far?
De första församlingarna praktisera detta, vi ser att Paulus kommer med instruktioner till församlingen i Korint angående detta. Så småningom börjar det utvecklas olika teorier och synsätt på denna måltid. I dag har vi en mängd olika tolkningar, men måste det vara ett hinder?

Låt mig ta en bild, elektricitet tex. Vi har haft det rätt länge nu men jag fattar fortfarande inte hur det går till. Jag slår på lampan (eller datorn) och det fungerar. När det gäller el så skulle någon kunna betona sladdarnas betydelse, utan sladdar ingen ström. En annan skulle säga, nej det viktigaste är att du förstår exakt hur det här med växelström fungerar. Åter en annan skulle säga, vänner, visst allt det där är viktigt men för mig är det viktigaste att någon har betalt räkningen. Hänger ni med?

Visst, det finns fortfarande en del problem. Tex någon kanske säger, ja men det måste vara en auktoriserad elektriker som slår på strömmen. En annan skulle då kanske säga, det viktigaste är väl att det är en auktoriserad som kopplat ihop alltsammans, sen kan vem som helst slå på knappen, osv.
Men dessa saker borde gå att lösa i samförstånd.
Varför skulle vi inte kunna enas kring nattvarden? Någon har betalt räkningen! Jesus har dött och uppstått, han är vår gemensamma Herre och frälsare. Därför kan vi fira nattvard tillsammans. Sen behöver vi inte ha alla detaljer och betoningar gemensamt. Det fungerar ändå!
Behöver vi göra det svårare än så?

Tycker ni jag är förskräckligt naiv nu? Varför skulle inte det här fungera?

den 28 februari 2008

565 the number of the...



Kristna är ju specialister på talmystik, så snälla kan någon hjälpa mig att tolka vad 565 betyder. Det står nämligen så på min blogg och jag vet inte varför. Sen finns det skumma tecken som jag inte kan tyda plus en märklig symbol. Tacksam för all hjälp.

(Detta är ett försök till humor från min sida, men jag är faktiskt lite nyfiken...)

Hur läser du bibeln?

Det här testet har funnits på nätet i en vecka nu men det är ganska intressant. Det hela handlar om hermeneutik, alltså hur vi tolkar och läser bibeln. Klicka här och testa du också.
Det visade sig att jag var en ganska "progressiv" bibelläsare.

Villolära del 4

Jag tänkte avsluta mina små funderingar kring vad villolära är. Jag har ju gjort en liten resa genom historien då Bernhard av Clairvaux och Jean Calvin har fått stå som exempel för män som värnade om den rätta läran men samtidigt inte hade några problem med att människor dödades. (I Calvins fall, Serveto, i Bernhards fall hela andra korståget där oräkneliga människoliv gick till spillo) Dessa är ingalunda unika utan endast två axplock, ett från den katolska traditionen, ett från den protestantiska. Tyvärr skulle listan kunna göras obehagligt lång och innehålla mängder av helgon, påvar och andra religiösa digniteter. Min undran är hur den kristna kyrkan så totalt kunde glömma bort Jesu originalbudskap som handlade om kärlek och förlåtelse? Det var ju det som gjorde (gör) Jesus helt unik. Lyckligtvis finns det goda exempel också, tex Franciskus, Broder Lorens, William Booth, Moder Teresa och Martin Luther King.

Här kommer min slutsats hämtad från liknelsen i Matt 21:28-32. För mig är det solklart att "at the end of the day" (som en känd fotbollsspelare brukar säga) så är det handlingen som räknas. Det spelar ingen roll om vi säger "ja" med våra läppar, har "rätt" teologi och "rätt" trosbekännelse men ändå i praktiken säger "nej" med våra liv. Jag vill mena att Bernhard, Calvin och många andra fallit i den fällan. Slutsatsen måste bli den att handlingar är viktigare än ord. Detta utmanar oss något alldeles otroligt!

Självklart är det bästa att ha både teologin och handlingarna, det är det som kan kallas en "sund tro". Men måste man ha en vågskål så skulle jag säga att handlingarna klart väger tyngst. Låt mig, kanske något oväntat, avsluta med ett citat av Batman från "Batman Begins":
"It's what I do that defines me"

den 25 februari 2008

En hungrig ekorre

Här blir det ett måndagsavbrott från teologiska djupheter och kyrkohistoria. (Det där fick genast min blogg att låta seriösare än den är). Jag vill i stället dela med mig av lite frukostunderhållning som jag och barnen fick vid köksfönstret. Kolla in den här hungriga ekorren. Man måste beundra ihärdigheten!

Annars är jag pappaledig i dag och ska hitta på något kul med barnen, dessutom är det sportlov (utan snö som ni ser).

den 22 februari 2008

Calvin och Serveto

Jean (eller John) Calvin (1509-1564) är en känd reformator som med undantag av Luther haft störst inflytande på protestantisk kristendom. Många räknar honom som sin store läromästare. Det fanns på Calvins tid en annan man som hette Miguel Serveto. Serveto var vetenskapsman och teolog. Serveto hade en lite luddig syn på läran om treenigheten, dessutom låg han anabaptisterna nära i sin dopsyn. Det här gjorde att han jagad av inkvisitionen flyr till Genève. Men väl där så blir han gripen av Calvin och bränd på bål. Calvin, som många kristna ser upp till, har alltså inga problem att se till att en meningsmotståndare dödas på det mest brutala sätt
(uppdaterad den 23 februari. David Nyström gjorde mig uppmärksam på att Calvin faktiskt försökte få domen omvandlat från bål till avrättning med svärd vilket är mindre smärtsamt och mer humant. David har också några andra invändningar, se kommentarerna.)

Det värsta är att han följer en lång och sorglig tradition som går tillbaka till Augustinus vilken var en av de första att acceptera våld i Jesu namn. Tyvärr var Calvin inte ensam bland reformatorerna, Luther gav liknande order.

Visst är det viktigt med läran om treenigheten och en rad andra saker, visst kan tex teologiskt finlir om Jesu preexistens vara fascinerande (och viktigt). Men är det inte konstigt att det ofta är de frågorna som ledde till att människor dödades? Kollar man på Jesu verkliga budskap så är det ju inte de här sakerna som är det viktigaste. Nej det radikalaste är ju budskapet om Guds rike, om att älska sina fiender. Budskapet om förlåtelse och upprättelse. Det är ju det som evangeliet handlar om! Jesus befallde oss ju att älska varandra!

Ändå har det ofta varit relativt perifera saker som lett till de stora bråken i kyrkan. Men hur många har man så mycket som nypt i örat för att de varit kärlekslösa? Hur många har man sagt till på skarpen för att de inte älskat sina fiender nog mycket? Däremot har man bränt folk på bål för deras syn på nattvarden!
Hallå! Någon mer än jag som tycker det här är både märkligt och illavarslande?

I min nästa blogg på det här temat ska jag alla fall lyfta upp lite positiva föredömen.

den 20 februari 2008

Bernhard och det andra korståget

Bernhard av Clairvaux (1091-1153) är ett mycket känt kristet helgon. Han betonade ofta Guds nåd i sin undervisning därför var det också många av reformatorerna som såg en själsfrände i honom. Hans skrifter brukar räknas till de andliga klassikerna. Här är ett citat:
Jesus is honey in the mouth, music in the ear, a song of gladness in the heart

Vackert! Då är väl allt bra, eller?
En av Bernhard kändaste predikningar handlar inte om Guds kärlek, den handlar inte om nåden, den handlar inte om Jesus, nej den är istället ett stridsrop. Bernhard är nämligen en av de största ivrarna för det andra korståget, ett korståg som slutade i katastrof för dessa vilseledda korsfarare. Ett korståg vars själva grundtanke var att med svärd fördriva "de otrogna". Bernhards predikan eldar massorna att dra iväg till det heliga landet, han använder all sin skickliga retorik. I sin predikan återkommer han gång på gång till att "ta upp sitt kors", som i hans tanke inte handlar om att i kärlek och ödmjukhet följa Jesus utan om att döda och fördriva "hedningar". Bernhard lovar till och med syndernas förlåtelse till dem som ger sig ut i detta "heliga krig". Vid ett annat tillfälle säger han om villolärare: "it would without doubt be better that they should be coerced by the sword than that they should be allowed to draw away many other persons into their error."

Den här sidan av Bernhard är våldsam och enligt mig helt främmande för den Jesus vi möter i Nya testamentet. Ett vanligt försvar brukar vara något i stil med: "Ja, men det var våldsamma tider". Fast då säger jag att våldsamma tider har det alltid varit. Det var ganska våldsamt på Jesu tid också. Den första församlingen växte fram i en våldsam tid utan att för den skull ge sig åt våldshandlingar så den ursäkten håller helt enkelt inte. Bernhard var nitisk i sin kamp mot villoläror men hade själv förväxlat korset med svärdet och helt kastat loss från själva grundtanken om vad Guds rike handlar om.

Vad säger ni om Bernhard, kan man verkligen ha överseende med sånt här?
Har han verkligen en given plats bland de andliga klassikerna?
Var han verkligen bättre än de villoläror han bekämpade?
Viktigast av allt, vad kan vi lära oss?

Nästa gång jag skriver om det här ska jag ta mig an reformatorn Jean Calvin

den 19 februari 2008

Villolära?

Jag tänkte resonera lite om vad som är villolära, den här debatten rasar på tex bloggen Aletheia men även stundtals i tidningen Dagen där olika kristna företeelser lyfts upp.

Först något väldigt grundläggande, låt oss vara överens om att Jesus är vårt största exempel och föredöme. Det tror jag alla kyrkor och församlingar skriver under på. Hur var då Jesus? Jo han presenterade riket annorlunda, ett rike där man ska älska sina fiender. Han levde ett liv i tjänande och dog slutligen oskyldig på ett kors och inte ens då ville han ha hämnd. Sen tror vi att han uppstod och att han kallar oss att berätta om och med våra liv gestalta det här riket för alla.
Om vi är överens om detta så menar jag att det får vissa konsekvenser. En är att jag helt krasst tror att man måste bedöma figurer i den kristna historien efter en viktig regel: Hur förhöll de sig till basic? Hur förhöll de sig till det budskap om kärlek och förlåtelse som Jesus dog för?

Här får vi nog omvärdera en hel del helgon, påvar och reformatorer m.m. men även en del nutida kristna. Min tes är att även om dessa figurer många gånger hade rätt i sina ord och sina teologiska utläggningar så vittnar deras gärningar emot dem. Jag menar tex att det inte finns någon ursäkt för en kristen att någonsin döda sina meningsmotståndare. (vilket har hänt gång på gång genom historien) Det här resonemanget dissar en hel del tunga namn både bland katoliker och protestanter. Jag tänker mig att kolla lite närmare på män som Bernhard av Clairvaux och Jean Calvin.

Vad säger ni? Kan ni för det första hålla med om den här grundregeln?

den 18 februari 2008

"Holy Space"

Tyckte det här var fantastiskt roligt, fast man måste nog ha sett original "tönt Batman serien" för att uppskatta det hela! (Tacka The Ongoing Adventures of ASBO Jesus)


Jag har ju resonerat lite kring det här med "heliga platser"...

den 17 februari 2008

Viktiga pusselbitar


I dag har vi årsmöte i Korskyrkan, församlingen har sett många trender komma och gå sen den grundades 1937 och den har sett många pastorer passera förbi. Jag är faktiskt den hittills som bitit mig kvar längst och jag är full av tillförsikt, det är spännande att vara församlingsledare.

Det är mycket som vi har att jobba med här i Borlänge, just nu försöker jag få oss att sluta tänka att kyrkan/församlingen är något man går till. Det är något man är varje dag. När någon blir medlem så får man en pusselbit som en påminnelse om att alla behövs, att alla är viktiga. Det här perspektivet hoppas jag ska prägla oss som gemenskap ännu mer under 2008.

den 15 februari 2008

Blogg koll

Jag har funderat på olika sätt att smidigt hålla koll på alla intressanta bloggar jag följer. Nu har jag fastnat för Netvibes här kan man enkelt lägga upp alla sina RSS flöden och snabbt få en överblick när favorit bloggarna uppdateras. Fördelen är att man kan logga in från vilken dator som helst för att följa sina bloggar. Kör man Firefox kan man lägga till följande tillägg. Med en klick har man lagt till ett nytt flöde på sin Netvibes sida.

Min tidigare bloggpost om andras kommentarsregler lät lite väl sur, folk får väl ha vilka regler de vill (eller behöver). En av mina favoritbloggar, Greg Boyds saknar helt möjligheten att kommentera, irriterande men likväl är det en bra blogg. (just nu håller Greg som bäst på och förklarar varför han är vegetarian ur ett Guds rikes perspektiv, spännande men jag vet inte om jag hänger på riktigt än)

Vad har ni för redskap för att följa alla spännande bloggar som flyter runt i cyberrymden?

Dryga kommentarsregler

Jag har funderat på det här med riskerna att få spamkommentarer.
Det har inte hänt mig hittills, har nån av er som hållit på längre drabbats?
Är det verkligen en reell risk när man bloggar på vår nivå?
Jag tvivlar, men jag kan ha fel.

Några av de bloggar jag brukar kolla in har ett förfärligt krångligt förfarande när det gäller kommentarer. De måste godkännas vilket, i mitt tycke, förhindrar själva syftet med en blogg som väl handlar om att hålla flyt i kommunikationen.
Jag vet inte hur ni ser på det hela men visst är det kul med kommentarer!
Jag har själv lagt till ett litet skydd som innebär att man måste skriva in några tecken från en bild. Det ska hindra sk "robotar" att automatiskt lägga upp skräpkommentarer.

Ni som kör med "High Security", är det på förekommen anledning, eller är det för säkerhets skull? Om ni drabbats förstår jag er, annars menar jag att det blir väldigt kontraproduktivt och hindrar samtalet.
Kort och gott: Vad har ni för regler angående kommentarer och varför?

den 14 februari 2008

Positiva reaktioner!

Folk har ringt och tackat mig för min insändare. På Monicas blogg startade ett spännande samtal. Men jag saknar en sak, jag skulle uppskatta fler reaktioner från er som är entusiastiska över emerging tänket. Hur ser ni på den här frågan? (Monica och Jonas, ni har redan hört av er, tack för det).
Är det här en viktig fråga för emerging rörelsen i Sverige?

Doug Pagitt väckte hela frågeställningen hos mig när jag var i Örebro och lyssnade till honom. Hans bok om predikan har ett kapitel om det allmänna prästadömet som utmanat min förkunnelse något grymt.

När jag lyssnade på Doug insåg jag att det här går ju tvärs emot vissa strömningar i Sverge. Det bryter rejält med vissa tendenser på Bjärka-Säby och andra ställen där man istället flörtar med striktare ämbetssyner. Det här borde vara en viktig fråga, den handlar om ledarskap, den handlar om vilka hierarkier vi vill ha, den handlar om delaktighet osv. Kort och gott, den handlar om framtiden för den kristna församlingen i Sverige.

Jag uppskattar väldigt mycket reaktionerna från katolskt och lutherskt håll men jag lär inte övertyga dem att skippa hela biskops grejen. Men ni andra hur ser ni på detta?

den 13 februari 2008

Min insändare

Se där, nu kom den med i dagens Dagen. Tack mina kära bloggläsare för hjälpen att utforma den, jag har försökt att lyssna till kritiken.

Fortsätt gärna att debattera, diskutera och samtala om det här. Har jag rätt? Är det här något att kämpa för eller är det en obskyr "frimicklar tanke" som vi lite förläget skäms för? Hur ser ni på det allmänna prästadömet, hur ser ni på ämbeten? Reagera!

den 12 februari 2008

Att skapa hopp

Enligt många bedömare tycks Barack Obamas främsta tillgång vara hans förmåga att skapa en känsla av hopp. Som pastor har jag har funderat mycket på det här med hopp. En sak är klar, om vi släcker hoppet är det kört, det är hopplöshet som driver människor att resignera och ge upp.

Den kristna församlingen är tänkt att vara en hoppets lampa i världen. Det finns inget mer fantastiskt än att vara med och tända hopp i människors ögon. Jesus gjorde det här hela tiden. Han tände hopp, hopp om förvandling och förändring. Kanske behöver vi en hopprörelse.

There is still hope...

den 9 februari 2008

En vettig pastor from Over There

Jag hittade de här filmerna med Greg Boyd. Videon är lite knackig men han har som vanligt något vettigt att säga. Greg är en av mina favoritpastorer från "Over There". Lyssna mer här.

del 2
del 3
del 4
del 5

den 8 februari 2008

Dokumenten på nätet

Jag tror aldrig jag kommer att gå tillbaka till att ha ett e-post program på datorn igen. Jag är helnöjd med Gmail. Det är enkelt och funktionellt och man har snabbt tillgång till sina mejl från vilken dator som helst. (och mobilen, men jag är inte lika övertygad om att det alltid är så lyckat) Man behöver inte heller oroa sig för att datorn ska krascha och information gå förlorad. (Google kan ju krascha förstås, fast i så fall kraschar väl övriga Internet också, och kraschar internet så...)

Nästa stora grej tror jag kommer att bli att vi inte bara har mejlen på nätet utan även våra dokument. Fördelarna är de samma, tänk att alltid komma åt dina predikningar! Jag använder mig mer och mer av Google Docs men det finns andra bra alternativ. Tex ThinkFree, AjaxWrite och Zoho Writer. En annan fördel förutom att man smidigt kommer åt det man skrivit är att man lätt kan publicera sina alster. Jag använder mig av det för längre utläggningar här på bloggen.

Det var länge sedan jag kom med ett datanördtips så jag tyckte det var på tiden.

Hur gör ni, har ni fortfarande e-post program på datorn, eller kör ni också allt på nätet? Fler än jag som upptäckt fördelarna med att också ha dokumenten "online"? Ser ni några nackdelar? Vilka potentiella risker anar ni? Integriteten? säkerheten? m.m. Kommentera gärna!

den 6 februari 2008

Hjälp med en insändare

Först lite om vår hälsa, i dag är första dagen jag är feberfri och hela familjen är så sakteliga på bättringsvägen.

I Dagen fortsätter samtalet om kyrkofäderna, ekumenik och andra kristna traditioner. Jag har själv filat lite på något som kanske kan bli en debattartikel, men innan dess tänkte jag släppa den till er som läser denna blogg. Hela idén föddes som en reaktion på vad Peter Halldorf sa i Dagen den 30 januari om nattvardsfirandet på Bjärka-Säby:

"Men eftersom det i gåvobrevet när vi fick slottet heter att detta ska vara en ekumenisk miljö har vi av respekt för andra kyrkor beslutat att de som leder nattvarden ska vara avskilda som pastorer/äldste eller präster i sin egen kyrka."
Det är lätt att respektera Peters hållning i den här frågan, men samtidigt så ifrågasätter jag mer och mer varför det alltid är vi som håller före det allmänna prästadömet som ska visa hänsyn och böja oss. Tänk om det är vi som faktisk har mest rätt? Det fick mig att skriva prototypen till ett debbatinlägg, se det här. Jag menar att vi i våra kontakter med andra traditioner inte får släppa visionen om det allmänna prästadömet. Det faktum att alla kristna på samma villkor kan göra tjänst för Gud. Läs den, såga den, reagera!
Kanske törs jag skicka in den efter era reaktioner, kanske inte. Vi får se!

Det vore spännande med reaktioner från katolskt håll och lutherskt med för den delen, jag går nämligen ganska hårt åt uppdelningen mellan andligt och vanligt dvs uppdelningen mellan olika ämbeten och lekmän.
Försvara den här uppdelningen och motivera den om ni kan ;-)
Det blir spännande att läsa!

den 2 februari 2008

Utslagen

I går drabbades familjen av den ökända vinterkräksjukan. Jag låg utslagen med en hink bredvid sängen hela dagen och i natt var det övriga familjens tur, så det blev inte många timmars sömn. Vi är lite lagom möra kan man säga.

Min undran nu är om jag ska räkna med att predika i morgon, eller om jag måste meddela min frånvaro. Man ska visst vänta 48 timmar efter det senaste utbrottet och då hamnar vi någonstans kl 16.00 i morgon (förutsatt att jag inte drabbas av "återfall"), gudstjänsten börjar kl 17.00. I teorin borde det gå. Men hur mår övriga familjen och hur lyckas jag ladda inspiration? Få saker har en sån inspirations dödande inverkan på mig som magsjuka!

Så vad säger ni mina bloggläsande vänner, ska jag satsa på att kurera mig i morgon eller ska jag ta mig samman och predika?