den 9 maj 2008

Hur skulle en "väckelse" se ut?

Jag ska snart skriva en post där jag utvecklar några tankar kring det här med väckelse. (Det är ju på tapeten igen) Men först vill jag hänvisa till Allan Hirsch (Det blev mycket Allan nu) senaste bloggpost där han har en bild över sekulariseringen i världen. Sverige ligger i topp!
(Bilden är längst ner)

Vad tror ni? I Sverige idag, vad funkar bäst? Hesa evangelister som står på plattformar och skriker (Så tänker sig många faktiskt väckelse) eller en massa små grupper där man verkligen delar livet i vardagen. Är väckelse tanken att en massa folk ska gå till oss på "väckelsemöten" eller handlar det om att vi, församlingen går ut till människorna? Vilken bild har vi av hela väckelse grejen?

Självklart behöver vi Anden (Jag misstänker att någon kommer att påpeka det) Det är i Andens kraft vi är sända ut i världen. Men hur skulle det se ut i Sverige 2008? Precis som i Florida, eller? Kanske helt annorlunda? Vad säger ni?
"Tankar i natten" funderar kring detta också.

9 kommentarer:

Emanuel sa...

Spelar det någon roll vad vi tror? Det är väl Gud som leder en väckelse? Om det sker från Florida, i USA, eller i cellgrupper spelar väl ingen roll? Det känns som att du har färdiga svar och ramar för hur en väckelse i Sverige bör se ut? Kanske Florida väckelsen inte passar den mallen?

Det känns ju inte helt osannolikt att den kommer hit, och det känns inte helt osannolikt att många kommer att välja att stå vid sidan för att det inte var som dem tänkt det.

Anonym sa...

Jag längtar efter en holistisk väckelse där det ekologiska och miljömedvetna går hand i hand med bön för helande och befrielse fr demoner. Att våra församlingar/kommuniteter får vara andliga/sociala/kulturella kraftcentrum. Att vi (oberoende av Guds besökelsetider)odlar en väckelsekultur i våra gemenskaper. Är det lite så du tänker också?

David Å

Ulrika sa...

Jag tror ärligt talat själv att den sortens sensationsfenomen (som nu i Florida) inte leder till särskilt varaktig tro för dem som "omvänder sig". För dem som är med om ett mirakel kan det säkert göra stor skillnad, och ibland säkert ge en livslång tro, men samtidigt kan också dessa råka ut för mer problem som inte löses mirakulöst. För dem som söker helande men inte får det finns alltid risken att besvikelsen hindrar dem i deras tro. Hur som helst tror jag att dessa sensationstillfällen ofast leder till en mer ytlig tro som inte håller i längden. Jag tror mycket mer på att tron måste levas ut i vardagen och att vi måste visa genom ett levande exempel vad det betyder att vara kristen - och då menar jag inte genom att följa en massa regler och peka finger åt dem som inte följer samma regler, utan att visa omtanke om våra medmänniskor och på ett konkret sätt leva ut evangeliet. Något som jag själv tyvärr är pinsamt dålig på och måste bli bättre på. Det är alltid lättare att gå på ett möte och prisa Gud med 1000 andra än att vara ett levande exempel på Kristus-efterföljelse i vardagen vill jag påstå.

Sedan tycker jag att sådana saker som det som nu händer i Florida sätter för mycket fokus på den enskilde predikanten, som om det är han som är källan till tron - till omvändelsen och inte Gud. Det finns nog en plats för dessa saker, men det är definitivt bara en del av många om vi skall nå människor.

Jag har själv pratat en del med människor som haft en ateistisk uppväxt och uppfostran och som tycker t.o.m. en gudstjänst i SvK är något oerhört konstigt och främmande. Då kan man ju tänka sig att de drar öronen åt sig ännu mer ju mer "extremt" det blir. Det är i alla fall min erfarenhet att det funkar bättre i dessa fall just att visa vad det innebär för en själv att vara kristen.

Bara mina tankar om detta. Jag respekterar att andra kan tycka något helt annat. :)

Anonym sa...

" För dem som söker helande men inte får det finns alltid risken att besvikelsen hindrar dem i deras tro. "

Så du menar att det är bättre att låta bli att ha hopp och be för helande? Det är inte värt riskten att bli sårad?

Ulrika sa...

Anonym - Nej, det är lustigt att man alltid måste vända på resonemanget och förutsätta att man kritiserar allt bara för att man kritiserar en del.

Jag ber själv för andra som har problem vad än problemet består i och självklart skall vi göra det. Det jag menar är att i ett sådant här fall när det blir så stort fokus på mirakel så finns en risk att det är det som lockar folk och att det därmed blir för ytligt.

Vem följer upp alla dessa människor och vad som händer med dem sedan? Vem tar tag i och stöttar dem som lockats av mirakel men inte själva fått uppleva något?

Jag menar att jag tror att det skulle göra större skillnad om alla som kallar sig kristna levde som verkliga Jesus-efterföljare i vardagen och i mötet med alla människor vi kommer i kontakt med, än vad sådana här "massmöten" gör.

Sedan kan man också fråga sig hur många av dem som besöker i Florida som redan är kristna och hur många som inte är det.

En annan aspekt är att det är lätt att ryckas med i sådana sammanhang oavsett vad som predikas. Visst kan Gud ha ett finger med i spelet men man skall komma ihåg att folk i stora skaror kan påverkas starkt även av andra saker än en kristen predikant. Det finns ju massmöten i Indien t.ex. där folk påstår sig ha blivit "upplysta" och börjat bete sig helt annorlunda och ren masspsykos kan också åstadkommas under liknande förutsättningar.

Hur som helst tror jag personligen att även om det stora sammanhanget (stora möten et.c.) säkert kan väcka ett intresse eller nyfikenhet, men att det lilla sammanhanget (cellgrupper, delande av vardagsliv och vardagsevangeliserande) är bättre för att förankra tron och bygga en stadigare grund att stå på.

Men visst skall vi be för varandra och be om helande för sjuka!

Beo sa...

Hur skulle väckelsen se ut. Frågan är om vi klarar oss utan väckelse hur den än "ser ut". Frikyrkan håller sakta på att dö ut.

Vad kommer istället? Kanske det är ett steg tillbaka - eller framåt - men en modell kan vara en försoning och återförening med den "gamla goa" katolska kyrkan. Det verkar som många sätter sitt hopp till den lösningen. I alla fall sedan Svenska Kyrkan verkar vara mer intresserade att bevisa att de verkligen är en statskyrka, nu när de blivit fria.
Kanske uppstår en ny väckelse av helt okänt slag (i frikyrkan väntar vi ju på gamla tiders väckelse, något som ingen nu levande vet något om).

Men, jag drar mig till minnes att någon (hette han Jesus?) gav ett tips (för det kan väl inte varit mer än så) att gå ut och göra folk till lärjungar genom att predika de goda nyheterna och lära ut allt han undervisat om.
Kanske ska vi pröva det tipset?

Joachim Elsander sa...

Emanuel välkommen hit. Du skriver: Det känns som att du har färdiga svar och ramar för hur en väckelse i Sverige bör se ut?
Tvärtom, det är därför jag frågar!

David Å: Du läser mig rätt. Precis så tänker jag!

Ulrika: Tack för att du problematiserar "helande frågan" på ett bra sätt. Det måste man göra om man vill vara ärlig tror jag.

Beo: Tack! Precis som jag envist hävdar så är lärjungaskap avgörande.

Emanuel sa...

Var vänligen läs detta ang Todd Bently, frontfigur för Florida mötena:

http://thegreycoats.wordpress.com/2008/04/28/todd-bentley-in-his-element/

Ulrika sa...

Emanuel:

Jag kollade länken och det var väl ungefär vad jag förväntat mig tyvärr. Jag skulle springa från ett sådant möte eller s.k. gudstjänst det fortaste jag kunde. Jag tycker det är oerhört skrämmande. Folk tappar ju vettet fullkomligt. Det är det som är så farligt enligt min mening - när man helt lämnar intellektet åt sidan och hänger sig fullständigt åt känsloupplevelser. Jag ryser av obehag.