den 27 april 2008

Stress, glädje och en predikan

I dag var det en sån där katastrofmorgon, jag var stressad, barnen var arga, frun var den enda som behöll lugnet någotsånär. Så kan det väl se ut antar jag. Problemet var bara det att jag skulle predika. Dessutom hade vi glädjande nog dop idag. Min predikan skulle handla om: "Dopet, tecknet på en ny mänsklighet". Men ärligt talat så kände jag mig som ett rätt urkasst exemplar av den nya mänskligheten när jag åkte iväg. Nåväl, Gud är god och det blev en bra gudstjänst, det kändes som om predikan landade och dop är ju alltid roligt.

Jag läste det här i början av gudstjänsten:

"När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn."
Matt 28:17-19

Här har vi den uppståndne Jesus som ger sina vänner en sista pepptalk, ändå är det några som tvivlar medan andra hyllar.
(visst har vi ofta den mixen både i församlingen och våra egna liv?)
Undra om de tvivlade på Jesus eller sig själva? Jesus lovar i alla fall att vara med dem när de går ut. Det finns alltså hopp både för dig och mig!

1 kommentarer:

Pastor Astor sa...

I såna där lägen skulle man vilja vara svenskkyrklig. Tänk vad skönt det hade varit att kiunna dra en nattskjorta över huvudet innan gudstjänsten och kunna tänka: "Nu lämnar jag mitt eget bakom mig och ikläder mig rollen som Kristi talesman".
Bibelordet är verkligen en favorit! Vad trösterikt det är att de där orden kom med!Till och med där och då finns det de som tvivlar, men Jesus uttalar missionsbefallningen, inte bara till de säkra utan till dem alla. De osäkra inkluderades och räknades med! Jag får vara med!