Vilken väg vill vi gå?

Dagen fortsätter att granska företeelser i kristenheten i Sverige. Nu spanar man in Peter Halldorf och Bjärka-Säby lite extra. Det är spännande. Läs mer här, här, och här.

Jag har funderat mycket på de två spår som jag allt mer tydligt anar för kristenheten i Sverige.

Jag vill mena att vi står inför valet mellan mer av "religiöst tänkande" när det gäller nattvarden, ämbetsyn m.m. kontra ett återvändande till mer av anabaptistiska tankar (se mer här). Emerging rörelsen står för mycket av det senare, här lyfter man upp frågor om delaktighet och det allmänna prästadömet. (läs mer här). Här är gemenskapen det centrala. Den viktiga frågan är: Hur gestaltar vi Guds rike i den tid och kultur som vi finns i nu?

Givetvis så behöver det inte vara någon motsättning mellan dessa spår, men visst finns det skillnader som är knepiga. Hur gör vi med ämbetsynen tex? Ska vi inom frikyrkan börja se på vissa som "präster" som kan utfärda heliga handlingar som vanligt folk ska låta bli? Eller ska vi försöka realisera visionen om det allmänna prästadömet än mer? Hur ser vi på Nattvarden är det riten, ritualen och tänket kring den som är det viktigaste eller är det helt enkelt den enkla gemenskapen och delaktigheten?
Samtidigt vill jag inte måla in mig i ett antingen eller perspektiv, det här tål att be över! Paradoxer är ju inte alltid av ondo. Jag tycker också att Peter Halldorf rätar ut en del frågetecken i sina svar här.

Jonas Lundström skriver väldigt bra om det här. Hans anabaptistiska perspektiv är viktiga och uppfriskande.

(Uppdaterat 080131)
Håkan Arenius beskriver i dag ett nattvardsfirande på Bjärka. Läs min kommentar här.

Jag återkommer till vad jag ser som viktiga tillskott i rörelsen runt Bjärka-Säby men också kring de frågetecken som jag har. Artikelserien i Dagen kommer att fortsätta så mer kommentarer av mig är att vänta. Bra att man tar upp det här också.