den 4 januari 2008

Har vi som bloggar för stort ego?


Jag fick precis senaste numret av tidskriften NOD, jag har inte hunnit lusläst det än, men i alla fall en av artiklarna handlade om bloggarna som vår tids stora narcissister. Jag hörde också på ett radioprogram i bilen (nått på P1, händer ofta att jag sätter på radion hör något intressant, för att sen inte ha en aning om vilket program det var) förra veckan där man kallade bloggare för “neo-narcissister”.

Tydligen är neo-Narcissism en lite lömskare variant av ren narcissism där man låtsas vara intresserad av andra bara för att själv få uppmärksamhet.
I bloggvärlden skulle väl det innebära att man kollar och kommenterar andras bloggar med syftet att fler ska upptäcka ens egen “förträffliga” blogg. Det låter ju inte så trevligt, eller hur?

Jag frågade min visa hustrur om hon trodde att mitt bloggande på något sätt motiverades av mitt ego. Hennes svar var: “Så klart det gör!” Som vanligt har hon smärtsamt rätt. Det här är något vi får brottas med på så många områden i livet. Frågan: Vad är mitt verkliga motiv bakom det jag gör? Samtidigt som frågan måste finnas där tror jag inte att det är bra att dyka för djupt i den. Jag tror vi måste inse att vi allihopa är mer eller mindre stora egoister men att Gud, tack och lov, jobbar med oss. Men någon gång ibland, och inte för sällan, kan det vara på sin plats att ta pulsen på sig själv på det här området.

Ibland är det som när en kollega sa till mig för några veckor sen. “Det är du som bloggar va?" på mitt jakande svar sa han "Vem bryr sig?”

8 kommentarer:

Stefan Green sa...

I så fall är all slags publicering egomotiverat, vilket det antagligen är. Men det kan också vara så att man har något säga och vill berätta det för de som är intresserade.

Eva-Maria sa...

Fick också NOD igår. Gillar den verkligen. Har dock många gånger upplevt skribenerna som en aning raljerande och nästan överdrivna. Som om de saknar lite av den ödmjukhet man förväntar sig och dessutom i viss mån stoltserar med sina stora intellekt.

Är lite förvånad över min egen kritik här men senaste numret (som jag än så länge bara skummat) bara bekräftar min tidigare upplevelse. Det som skrivs och tas upp är alltid angelägna ämnen men funderar på om de som ger ut tidingen är lite väl strängt evangelikala och därmed rädda för psykologi, existentialism och humanism. Viss forskning inom dessa områden skulle berika teologin. Det verkar inte som om de håller med precis... Vad är felet med kristen existentialism?

Vad är fel med en jagcentrering och narcissism för att anknyta till det aktuellt ämnet? Det är synd som all annan synd. Ett uttryck för och ett substitut för kärlekslösheten, hemlösheten och isoleringen den moderna människan upplever. Varför nästan raljera och håna? Varför inte komma med mer befriande texter? Vi är ju alla drabbade av sjukdomen. Låt oss inte inbilla oss något annat. Eller är kritiken riktad mot "de andra"? Jag bara undrar.

Joachim Elsander sa...

Eva-Maria! Jag har nu tittat lite mer i tidningen än när jag skrev mitt inlägg och jag kan bara säga att jag än så länge delar din känsla.

Jag uppskattar NOD mycket men här tycker jag att vissa av skribenterna verkar lite väl "moderna". Samtidigt är det bra att inte bara bli struken medhårs, jag uppskattar att bli utmanad. Jag ska ta och läsa tidningen noggrant från pärm till pärm.

Anonym sa...

Är verkligen "bloggande" en enhetlig genre? För mig låter det lite absurt att klumpa ihop alla bloggare. Ungefär som att tala om "tidingsskribenter" eller "författare". Själv är jag tveksam till dom bloggar som i princip är en offentlig dagbok. Troligen dör dom väl ut också med tiden, hur intressant är det egentligen (om man inte är väldigt duktig på att skriva förstås)? Jag tycker det finns tecken på att bloggandet bidrar till en ökad demokratisering och delaktighet i medievärlden, en utveckling som jag tycker är positiv.
/Jonas Lundström

Haggaj sa...

Joachim,
Det finns många belöningssystem i bloggandet som saknas IRL. Till att börja med gissar jag att Du har samma preferenser när Du skriver en bra blogg som när Du skriver en bra predikan. Det är är rätt! Oj, vad bra! Sen måste jag väl i ärlighetens namn ta med detta också, suck etc. Där ligger säkert ingen stor skillnad.

Men sen kommer det. IRL är det samma personer som tackar dig, resten säger inte mycket. På bloggen har Du kommentarer och länkar. Och det går att mäta trafik m.m. Belöningssystemet är mer omfattande, men den ursprungliga drivkraften behöver inte vara annorlunda mot IRL. Men den kan vara det.

Eva-Maria sa...

Tror Haggaj har rätt:

"men den ursprungliga drivkraften behöver inte vara annorlunda mot IRL. Men den kan vara det."

Det blir bara tydligare på bloggarna och man kan se mer ett koncentrat av andras brister och förtjänster.

Ens egna vet jag dock inte om de framstår så mycket tydligare. Man kan ju dölja så mycket genom att tiga om det man inte vill ska framgå. Däremot avslöjar nog ens ande mycket för andra som man själv inte märker... De ord man väljer och andan man skriver i avslöjar ju vad man har på hjärtat ändå...

Har funderat mycket på enskilda bloggares avsikter och "ande" som framgår tydligare efter lågvarig läsning av deras bloggar. Mycket kommer i dagen de själva inte märker...på gott och ont förstås..!

Det är därför jag slutat blogga. Är mer intresserad av att studera andra människors beteende på bloggarna. Jag lär mig massor som det tar längre tid att märka IRL.

séra Jónatan sa...

Är inte problemet med jagcentreringen egentligen problemet med jantelagens existens i svenskars hjärtan? Är inte det egentliga problemet att det inte förs en öppen dialog IRL?

Joachim Elsander sa...

Tack alla ni som kommenterat, jag ska inom kort kommentera era bloggar också ;-)

Eva-Maria, jag gillar det du skriver: "Mycket kommer i dagen de själva inte märker...på gott och ont förstås..!" Lova att säga till mig om allt för mycket elände kommer i dagen här på Kolportören!