den 30 oktober 2007

Och jag är tillbaka...

Jag har varit utslagen i någon form av märklig maginfluensa, kanske var det räksalladen jag köpte på ICA Maxi? kanske nått annat. (Ingen annan i familjen har dock insjuknat, tack och lov) Hur som helst mår jag hyfsat bra idag. Jag har kurerat mig med familjen, vi har spelat Den försvunna Diamanten, ett underskattat spel om du frågar mig. Även om det var lite jobbigt för min 7 åring att ständigt bli rånad av banditer och något frustrerande att mamma alltid vinner.

Dagens komplimang kom från Adrian som efter maten tittade på mig och sa: ”Pappa du vet väl om att du är bäst i världen på att berätta sagor!” Sånt tar faktiskt mer än om någon berömmer mina predikningar, inga liknelser i övrigt ;-)

Jag har också börjat läsa en mycket bra bok som jag fått från Marcus förlag. (Tack!). Det är Brian McLarens senaste bok på svenska. Den heter: ”Jesus hemliga budskap” och är utmärkt översatt av Mattias Angnesund. Jag har inte läst ut den än men så fort jag gjort det så kommer jag att skriva en recension, upptäckte att jag gett det löftet tidigare men den här recensionen kommer. På heder och samvete!

den 28 oktober 2007

Jag har feber och mår uselt!

I dag har jag bokstavligt talat släpat mig till kyrkan för att predika. Redan i går hade jag feber, huvudvärk och magen var i olag. Hade jag varit lite förutseende kunde jag ju ha pratat med mötesledaren, det är ju inte så att jag är oumbärlig.

Så vitt jag förstår gick predikan bra. Jag inledde med att konstatera att ingen predikan innehåller hela sanningen, utan att en predikan när den är som bäst kan vara ett underlag för förvandlade samtal. Hur det blev med den saken har jag ingen aning om, jag smet hem så fort gudstjänsten var över.
Det kändes konstigt, samtalet med människor vid kyrk kaffet känns som kanske den viktigaste delen av hela grejen men jag ville ju inte smitta någon.
Jag som aldrig är sjuk...

den 26 oktober 2007

Dagen, bloggkommentarer & lite annat!

Mikael Tellbe. En av mina favoritlärare från tiden på Örebro Missionsskola, ger den i mitt tycke hittills sundaste responsen på den sk messianska rörelsen i dagens Dagen. Men även de andra artiklarna är intressanta. Se här, här och här. Jag gillar Dagen!

Nu något helt annat.
Ny tjänst i Blogger! Nu kan man få en e-post till sitt google konto så fort någon skriver något i en diskussion man följer på någon Blogger blogg. Toppen! (man vill ju inte missa något) Förresten, kommentera gärna mina tidigare inlägg om det är något du gillar/ogillar.

Predikan.
Nej, nu måste jag fokusera på söndagens predikan. Den kommer att handla om vår benägenhet att dela upp livet i en ”andlig” del och en ”vanlig del”. Få se hur det går.

Vi hörs!


den 24 oktober 2007

andligt och oandligt del 2

Jag tror att det är ett jätte problem att vi delar upp vårt liv i en ”andlig” del bestående av "kristna sysslor" dvs, gå till kyrkan, sjunga lovsång, be, läsa bibeln, osv. Sen har vi de mer "normala" delarna av vårt liv dvs, vardagen, jobbet, alla bestyr, alla anda aktiviteter vi kan tänkas syssla med.
Det här tänket splittrar oss och gör att vi hamnar fel.

Varför vill vi så ofta skilja mellan andligt och oandligt? Varför är gränser så viktiga för oss? Varför är vissa saker fromma medan andra inte är det? Viss musik är kristen medan viss musik är...ja vadå?
(Här rekommenderar jag en video snutt med Brian McLaren.)
Självklart finns det saker som inte är bra för oss, negativa saker som drar oss åt fel håll, synd kallar bibeln det för. Men nu vill jag åt tanken att det ”vanliga” det ”normala” inte skulle vara fint nog, inte andligt nog. Jag rekommenderar verkligen den här serien: Dualism the enemy of the faith. där fortsätter funderingarna om vad som är andligt och inte.

Ibland krånglar vi till saker så förtvivlat. Jag undrar varför vi så ofta gått på att något måste vara i falsett, högljutt, konstigt, märkligt och gärna helt obegripligt för att vara riktigt andligt. Har du rört dig i någotsånär karismatiska kretsar så har du garanterat snubblat in på sånt här.

Jag blev både uppmuntrad och förfärad för någon vecka sedan när en av våra ungdomar i församlingen berättade om ett besök i en annan kyrka. Hon sa: ”När jag var i den där kyrkan så bad de så konstigt, dom lät plötsligt väldigt annorlunda på rösten. Men när du ber låter du ju som när du pratar vanligt.” Ja tack gode Gud för det! Jo jag vet att man ibland kan be högljut och att man inte behöver göra sig till inför Gud om man tex är förtvivlad, men grundregeln måste väl vara att man alltid är sig själv, eller hur?

Jag var vid ett tillfälle med på en bönesamling där vi kom in på riktigt spännande och viktiga saker. Vi samtalade och hade ett givande stund när en ”vän av ordning” sa: ”Nej, nu får vi sluta med det här pratet, nu måste vi be!” Varav en präst som deltog i samlingen sa: ”Vad har vi gjort alldeles nyss då? Tror inte du att Gud är med och lyssnar också när vi pratar?” Ja vad tror vi egentligen? Tänk om allt i livet är andligt?

Kolla in den här videon med Rob Bell:

Dagens Rock tips: Mando Diao!

Ibland händer det att jag lämnar andra frågor för att skriva om musik, börjar därför dagen med att tipsa om en skiva. Jag har precis lyssnat på Borlänge bandet Mando Diaos senaste platta: Never seen the light of day och jag måste säga att jag är imponerad!

Jag har en speciell relation till det här bandet, inte bara för att grabbarna kommer från Borlänge utan för att deras organist Mats Björke är bror till min fru Emma. Därför fick vi också en CD av morbror Mats lite innan den släpps i dag. Jag kan bara säga att skivan är fantastiskt bra! Den har en annan stil än bandets andra skivor. Den är mer akustisk, mer finstämd än garage rocken från de tidigare (även om den också har sin charm), men visst svänger det. Gissa om!

Skivan är lite lagom lokalpatriotisk, sista låten heter ”Dalarna”. CD:n hyllas inte helt oväntat i Borlänge Tidning men även i Svd. Expressen ger den en 4:a DN lika så! Så dagens skiv rekommendation om du gillar Rock and roll (med touch av Dalarna)! Köp Mandos senaste!

PS Dessutom finns svärmor med på skivomslaget, bara det! DS

den 23 oktober 2007

Tack för all uppmuntran!

I dag och den senaste tiden har jag fått mycket uppmuntran från er som läser den här bloggen. Jag vill bara skriva och säga tack!
Måste erkänna att jag bävar lite inför förtroendet, samtidigt som det känns oerhört spännande. Jag är entusiastisk över hela emerging church tänket och kommer att fortsätta skriva mer omkring det.

Just nu diskuteras det en massa olika saker inom svensk kristenhet. Men när allt kommer omkring tror jag att de viktigaste frågorna handlar om Guds rike. Frågorna som jag tillsammans med er vill söka svaren på är:
Vad handlar Guds rike om egentligen? Hur gestaltar vi detta rike i en postmodern tid? Hur når vi utanför kyrkväggarna? Hur blir vi missionella? Hur ser det ut att vara församling idag? Vad är viktigast? Hur kan vi leva hela genuina liv utan att splittras och delas?
Här har vi så mycket att upptäcka!

Jag kommer att fortsätta och kommentera mer eller mindre märkliga/viktiga företeelser, men det är dessa frågor och liknande jag vill ha i centrum.

Sen kommer jag att skriva en massa tok också ;-)

Tjabba tjena Shalom!

den 22 oktober 2007

Över 480 spelningar för broillustrationen!

Av en tillfällighet så loggade jag in på mitt konto på Sketchcast. Jag använde det till min fundering kring broillustrationen för en månad sen, men har inte varit inne sen dess.

Till min stora förvåning såg jag att min lilla skiss haft över 480 spelningar! Jag som bara satt och lekte med en idé till söndagens predikan.

Det där med bloggning är ganska häftigt ändå!

den 21 oktober 2007

Information R/evolution

Här är lite allmänbildade söndags nöje. Om du har tid så kolla på den här YouTube videon om den informations explosion som ägt rum de senast 10-15 åren. Videon är gjord av Michael Wesch som är Assistant Professor of Cultural Anthropology, Kansas State University.
Den ger ett bra perspektiv.

den 20 oktober 2007

Överdrifter leder till märkligheter

Jag har funderat lite på fenomenet Messianska föreningen Shalom och närliggande företeelser som just nu är under lupp i Dagen. (Se här , här och här) . Jag undrar om inte den överdrivna betoningen av judiska seder och bruk som dessa företeelser står för bara en (o)logisk fortsättning på den starka Israel fokusering som finns inom delar av kristenheten?

Jag minns hur man för så där 15 år sedan i vissa församlingar/rörelser började betona de olika judiska högtiderna, man skulle fira lövhyddohögtiden, den judiska påsken och allt vad det var, man ordnade resor till Israel för att på plats delta i festligheterna.

Jag tror också att det ibland lite väl oreflekterade hyllandet av det judiska och staten Israel som tex trosrörelsen stundtals stått för kan vara en bidragande orsak till att konstigheter som dessa uppstår. Då blir min slutsats att Messianska föreningen Shalom helt enkelt skruvat allt det här några extra varv in absurdum.
(detta är absolut ingen heltäckande analys, men kanske en pusselbit)

Missförstå mig inte, jag menar bestämt att berättelsen om Israel är en oerhört viktig del av vår berättelse, men samtidigt lutar jag åt att detta stundtals överdrivits/missförståtts. Bara några funderingar från mig så här långt.

För en mer teologisk genomgång så rekommenderar jag Davids inlägg på Metanoia.

Dagen fortsätter sin serie här och här.

den 19 oktober 2007

Bloggfundering 1. Avslutningen

I går var jag lite av en surppuppa och gav trosrörelsen en känga. Men man vill ju inte bli känd som en sån där bloggare som är emot en massa saker. Apropå religiöst snack så fick jag en reaktion på att jag brukar skriva under mina blogginlägg med ”Allt Gott!” Här är kommentaren jag fick:
”Jag funderar över att du avslutar med "allt gott". Märkligt uttryck, är det bara att du vill köra lite 1800-tals retro eller är det något religiöst tjohej?”
Där fick jag så jag teg! ”Allt gott” låter nog faktiskt lite väl religiöst, 1800-tals retro är väl i och för sig OK? Som den observante kanske märkt så har jag legat lågt med frasen ett tag.

Jag är ju fortfarande ny i det här med bloggning så jag tog och tittade hur andra bloggare avslutar sina inlägg. Greg Boyd tex försöker avsluta med något nytt och fräscht varje gång, han lyckas si så där.
En annan from avslutning jag hittat är: ”Fred genom Jesus” men det faller nog kanske på det där med religiöst. En bloggare slutar alltid med ”Over and out ” inte så religiöst kanske snarare lite mer: ”This is Jack Bauer CTU!” Coolt, men ack så tröttsamt i längden...

Det verkar som om de flesta erfarna bloggare inte avslutar med någon meningslös fras överhuvudtaget, så jag tror jag sällar mig till den skaran. (Så bye, bye, ”Allt Gott!”)
En mästare på ”punch lines” är annars blogg gurun Emanuel Karlsten

Min nästa bloggfundering kommer att ta upp: Anonyma bloggare! Varför det?

den 18 oktober 2007

Rikedom, trosrörelsen och öken

Låt mig skriva lite om mig själv och min resa på trons område. I början av 90-talet var jag väldigt influerad av trosrörelsen ala klassiskt snitt. Kenneth Hagin, Kenneth Copeland, och i Sverige Ulf Ekman. Jag var aldrig med i någon "trosförsamling" men jag hade böckerna, banden och jag åkte till Uppsala på konferenserna. Under min tid på Missionsskolan i Örebro började jag på allvar ifrågasätta trosrörelsens undervisning, speciellt när det gäller hälsa och framgång. (och en massa andra saker som jag inte orkar gå in på nu)


När jag sen jobbade som pastor i Heby kommun så mötte jag människor som verkligen farit illa i trosrörelsen. Vi får inte glömma borta att på slutet av 80-talet och början av 90- talet så förekom en hel del väldigt märkliga saker på Livets Ord. Sen hade jag en period då jag eldade i brasan med Hagins böcker! Nu har jag hittat tillbaka till ett något så när balanserat förhållande till den här företeelsen. Tack vare mina teologiska studier på Missionsskolan i Örebro och tack vare "sund" karismatik, (Vinyard, New Wine) så hittade jag tillbaka till en vettigare tro och teologi och jag är fortfarande på väg.

Det här gör mig idag väldigt ambivalent inför ledare som Ulf Ekman. (läs artikeln om hans ekonomi i Dagen) Å ena sidan är de lätta att beundra, just nu är Ulf väldigt ekumenisk och verkar vara på väg åt ett sunt håll. Vänner som besökt Livets Ord talar om en annan atmosfär, allt det låter ju väldigt bra. Men jag kan inte låta bli att undra har man verkligen gjort upp med de mer glassiga avarterna av kristendom som man trots allt tidigare stött? Man har tex nyligen gett ut böcker av Joel Osteens & Joyce Meyer, ledare som står för "framgångsteologi Light" dvs klassisk framgångsteologi förpackad i lite psykologi av modell Dr Phill. Ofta handlar det om "tre steg till seger". "fem beslut som förändrar ditt liv" eller "Gör det bara! Så blir allt bra" typ. (ursäkta ironin) Kolla den här videon på bloggen Tro & Tänk.

Den amerikanske tv-evangelisten Benny Hinn, som bokstavligt talat välter sig i rikedom, var på Livets Ord för inte så många år sedan och hans böcker verkar prioriteras. (Kolla den här kanadensiska dokumentären om du orkar ladda hem den). Samme Benny som i en intervju förklarade att han behövde ett Jetplan för att inte slita ut sig i Herrens tjänst! (låter det som Paulus och grabbarna...Nix!)

Nu ger man i rättvisans namn också ut betydligt sundare böcker på Livets Ords förlag böcker av bla Dallas Willard, Peter Kreeft. Det är givetvis mycket positivt! (även om jag inte fick någon träff på Rob Bell och Brian McLaren i deras webb shop) Men jag kan inte låta bli att undra, har man verkligen förändrats när det gäller framgångsteologin och dess förespråkare? Jag vet att Ulf är kompis med både Peter Halldorf & Anders Arborelius vilket jag ser mycket positivt på. Men har man verkligen gått in i öknen med Joel Osteen? För mig handlar det om väsensskilda tolkningar av den kristna tron.
Vore roligt att höra hur de tänker för att få ihop det!

den 16 oktober 2007

andligt och oandligt




(klicka på bilderna så blir de större)

Träffande eller hur? Vi skiljer alltför ofta på det "andliga" och det "vanliga", men är inte hela livet andligt?

Jag rekommenderar verkligen den här sidan, här finns humor som utmanar och ibland träffa rakt i magen.

den 15 oktober 2007

Att sila mygg och svälja kameler

Jag läste nyss om en präst i Hedemora som lämnar sin tjänst för att man bytt ut nattvardsvinet mot ett alkoholfritt dito. Det här gör mig fundersam.
Som om den Jesus vi möter i evangelierna skulle säga: ”Ledsen vänner, jag skulle vilja komma med min närhet och välsigna er men för det så kräver jag åtminstone 12,5% alkohol, sorry” Allvarligt talat det låter ju helt befängt!

Den här prästen är så vitt jag förstår både ärlig och bibeltrogen, men hur kan det bli så galet? Som om den Gud vi tror på inte skulle se till hjärtat i första hand, utan till yttre perifera detaljer. I församlingen jag jobbar liksom många andra av frikyrkorna i Sverige så har vi alltid alkoholfritt vin. (anledningen är den historia av nykterhet som vi har inom frikyrkan, Dagen har just nu intressanta artiklar i ämnet) Så vitt jag förstår är Gud där och välsignar varje gång, trots bristen på alkohol.

Sånt här gör att jag ibland får större problem med präster som "tror på bibeln", är karismatiska och en massa andra saker som jag verkligen sympatiserar med. Men! Och det här är ett viktigt men. Men inte tror att Gud kallar kvinnor till präster/pastorer. Men tror att alkoholhalten i vinet avgör om Herren dyker upp eller inte. Men har en magisk syn på successionen (som i praktiken dissar de flesta frikyrkopastorer från Guds kallelse och uppgift).
Dessa vänner ger mig ofta mer huvudbry än mer liberala varianter.

Vore spännande med några raktioner från mina vänner i Svenska kyrkan!
Allt Gott!

den 12 oktober 2007

Återerövra bibeln

Den allmänna uppfattningen idag är att det inte finns någon större berättelse. Ingenting hänger ihop. Allt vi har är små fragment, små bitar. Problemet är att det saknas sammanhang att förstå allt utifrån. För när vi skippat den stora berättelsen så är vi helt utlämnade till våra egna små berättelser, vi söker finna någon form av mening i de små dramer som är våra liv.

Jag tror därför att det är en oerhörd utmaning till den kristna församlingen att återerövra den stora berättelsen. Vi måste återvända till bibeln för att finna den där. (Läs gärna Jonas Lundströms inlägg) Misstaget vi många gånger gjort är att vi har närmat oss bibeln endast som en uppslagsbok, som en manual. Egentligen gillar jag inte att vi ibland kallar bibeln för ”handbok till livet”. Vi lever i en tid då folk läser bibeln mindre och mindre. Därför tror jag vi gör ett fatalt misstag om vi bara försöker framställa bibeln som en instruktionsbok, när läste du senast en bruksanvisning och blev inspirerad och upprymd? Enda gången jag plockar fram en bruksanvisning är när jag stöter på problem när något pajar. Jag tror inte livet i första hand är är ett problem som ska lösas. Det är långt mycket större än så.
"Jag tror att vi behöver inse att Bibeln är en vild, ocensurerad, passionerad berättelse om människor som har närkontakt med den levande Guden! Människor som tvivlar, som brottas med, som blir arga på, försonas med, älskar, tillber tackar och följer den Gud som skapat allt"
Rob Bell i Elvis som Hötorgskonst
Bibeln är en fantastisk livsförvandlande berättelse! Den börjar med att Gud skapar världen och säger att den är god, i sin kärlek skapar han människan med fri vilja men allt går åt pepparn ordentligt. Gud kallar Abraham, vi har berättelsen om Israels folk. Jesus kommer och demonstrerar vad Guds rike handlar om, han dör och han uppstår. (vad tycker du förresten om min bild uppe i hörnet?) Vår berättelse slutar med att allt återupprättas. Det här var en otroligt kort sammanfattning men någonstans däremellan lever vi våra liv!

Vi påminns om den här berättelsen överallt i böcker och filmer. I de sagor som vi berättar för barnen. Jag går så långt att jag hävdar att varje berättelse du någonsin hört som berört ditt hjärta är ett eko från den stora Berättelsen.
Det bästa av allt är att vi inte behöver vänta på att alla delarna ska komma, vi har dem redan!
Så låt oss återerövra bibeln!

Postmodernism, berättelsen och modern kreationism del 3


www.reverendfun.com

Tål att fundera lite på...
Allt Gott!

den 11 oktober 2007

Postmodernism, berättelsen och modern kreationism del 2

Till min stora glädje så handlade senaste numret av tidskriften NOD Forum för Tro, Kultur och Samhälle om samma frågor som jag tog upp i mitt senaste inlägg.
I ett avsnitt så intervjuas fyra olika röster om skapelsetro och evolution. Mycket intressant!
Om du inte har NOD så föreslår jag att du genast skaffa en prenumeration. Den är alltid insiktsfull och tänkvärd.
En sak som jag får problem med i evolutions tänkandet är syndafallet. Hur resonerar kristna evolutionister kring det? Jag letar efter ett tillfredsställande svar på den frågan. Det vore spännande att höra hur ni tänker kring detta.

Greg Boyd (som tror på en evolution) skriver så här i sin blogg angående syndafallet:

As I put all this together, I'm led to the belief that there was some sort of rebellion in the primordial past, first among angelic beings, then with humans. The first resulted in nature becoming to some degree corrupt while the second (which is simply our being co-opted into the first rebellion) resulted in human beings becoming corrupt and loosing the authority over nature we were supposed to have.
Jesus came to restore both humans and the cosmos (Rom 8:18-25; Col 1:15-23). And he does it by freeing both humans and the cosmos from the oppression of the demonic powers and the sin that so enslaves us.
Trots att han tror på evolutionen håller han alltså fast vid ett historiskt syndafall, spännande tycker jag men här behöver grävas lite mer.

Allt Gott!

den 9 oktober 2007

Postmodernism, berättelsen och modern kreationism

Det pågår mycket spännande i bloggsvären just nu. Daniel Astgård på Tro & Tänk har precis börjat en spännande följetong om postmodernism vs modernism. Det händer så mycket intressant i alla de bloggar jag följer att jag nästan drar mig för att introducera en ny infallsvinkel men jag gör det ändå!

I helgen träffade jag en god vän som varit på Genesis årsmöte i Gävle den 28-30 september. Genesis är en förening för kreationister (skapelsetroende) dvs kristna som menar att det är viktigt att bevisa att skapelseberättelsen håller för en vetenskaplig granskning. Egentligen gillar jag inte namnet, alla kristna är naturligtvis kreationister i bemärkelsen att man tror på ”Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare.”
Min vän hade mixade känslor efter besöket på Genesis årsmöte. Vi samtalade om varför.

Utifrån detta samtal tar mitt inlägg sin grund i följande fråga:
Vad vill bibelns första kapitel egentligen säga oss? Måste dessa urgamla texter läsas genom moderna vetenskapliga glasögon som kreationisterna gör? Är det, det enda "riktiga" sättet att förstå dem. Eller är det tvärt om en felaktig utgångspunkt? Jag lutar åt det senare.

Min erfarenhet är att i brottningen och samtalet med/om dessa texter så är det andra saken än fosiller och bergarter som kommer upp. Frågorna är i min erfarenhet mer existentiella. Här tänker jag lite annorlunda än tex Mats Molen som är den kanske tydligaste förespråkaren för det här sättet att tänka i Sverige. Han menar att evolutionsteorin är det största hindret för människor idag att komma till tro.
Mats är duktig och påläst men min erfarenhet är inte den han beskriver.
När jag samtalar med människor om kristen tro över en kopp kaffe, på Alpha-kurser osv så har jag väldigt sällan/aldrig upplevt att människor fastnat i frågan om evolutionen, det är annat som hindrar människor från att få en kristen tro.

Det här inlägget berör kanske speciellt människor i min generation som är uppvuxna i frikyrkan, vi som genom hela vår skolgång kände oss tvingade att "försvara" Gud mot evolutionsteorin. Man tvingades försöka vara mer påläst än läraren för att kunna hävda alla evolutions teorins misstag. Problemet var att motivet ofta var rädslan att om inte detta stämde skulle kanske allt rasa! Jag hade någon sorts domino syn på bibeln, dvs om inte allt stämde till punkt och pricka så skulle allt rasa som en massa dominobrickor. Tron i den här tappningen blev inte ett äventyr med Gud utan något skört som när som helst skulle kunna rivas och rasa om jag inte höll mig uppdaterad.

Min erfarenhet idag är att när vi som var med då kommer upp i 30-års åldern så får vi ofta problem med det här, vi upptäcker att vi kanske ställt fel frågor till de urgamla texterna. Vi fick lära oss att de viktigaste frågorna var: när? och hur? Vi hade försökt läsa bibeln som en naturvetenskaplig faktabok,och tro mig, det har inte lyft den! Därför är jag ibland kritisk till att kalla bibeln för tex ”Handbok för Livet”. Handen på hjärtat, hur många blir exalterade över en manual? hur många läser instruktionsböcker med entusiasm? Nej, ge mig stället en spännande deckare eller ett bra fantasy äventyr. Borde vi inte lyfta fram bibeln som berättelsernas Berättelse i stället! (nåväl det är ämne för kommande inlägg här på bloggen) Kanske är det här en förklaring till att bibelläsandet ligger på så låga nivåer i min generation?

När jag idag samtalar och predikar om skapelsen och 1 Mos så hamnar samtalet i frågor rörande vem? och varför? Ingen normalt funtad 30åring funderar över Kains hustru! (skaratta du, men de frågornas var viktiga när jag var tonåring) Det människor i min generation funderar över är sitt eget liv, sina egna relationer. Man funderar kring brustenhet och vilsenhet. Här finns det mycket att säga utifrån dessa inledande kapitel och här någonstans tror jag vi hittar huvudpoängen med dessa berättelser.

Ta berättelsen om syndafallet och vad den berättelsen lär oss om Gud och om oss själva. Det finns så mycket här att ösa ur. Även om det "bara" är en väldigt grundläggande berättelse om människans bortvändhet mot Gud, så har jag inga problem med det. Poängen för mig är inte om det hänt exakt som det beskrivs, men att det händer gång på gång. Människor fattar beslut som gör dem till främlingar både inför Gud och varandra.

Sen är det självklart för mig att lyfta fram Gud som skaparen och vilka konsekvenser det får för oss och våra liv. Det är något oerhört grundläggande och utmanande som borde påverka oss rent praktiskt mer än det gör, jag tänker på miljön, förvaltarskapet osv. Summan av kardemumman är att jag känner mig lite lurad på 1 Moseboken. Något jag nu gör mitt bästa för att ta igen. När jag pratar om det här är igenkännings faktorn ofta hög hos jämnåriga.
Min poäng är att vitsen med de första kapitlen i bibeln inte är att vi ska förstå dem helt och fullt. Passa in dem i någon sorts naturvetenskaplig mall, vare sig det är evolutionsteorin med alla dess brister eller kreationisternas många gånger smala ramar med svar på alla frågor.

Poängen är att vi ska fascineras och förundras över en väldig Gud som skapat allt! Att vi ska fascineras över en Gud som tar en sån risk att han skapar människor med en fri vilja med allt vad det leder till.

Vad säger ni, hur ser ni på skapelsen, vetenskapen och den största av alla berättelser?

Allt Gott!

den 7 oktober 2007

Att tänka missionellt

Den här videon summerar allt vad min predikan i dag handlade om.
(och mycket, mycket mer)

Allt Gott!

den 5 oktober 2007

Skillnader mellan det moderna och det postmoderna.

Jag sitter just nu och funderar på en predikoserie som jag ska ha med temat: ”En församling på väg” Jag tänkte börja med en genomgång av skillnaderna mellan det moderna sättet att tänka och det postmoderna.
Det här blir ju verkligen ingen djup analys av begreppen utan ett försök att hjälpa människor att förstå varför många människor (mig själv inkluderad) tänker på ett visst sätt i vår tid.
Hjälp gärna till med kompleteringar där det behövs!

  • Moderna människor vill tro innan de tillhör.
  • Postmoderna människor vill tillhöra innan de tror.

  • Moderna människor frågar sig: ”stämmer det?”
  • Postmoderna människor frågar sig: ”funkar det?”

  • En modern metafor på tron: Ett beslut.
  • En postmodern metafor för tron: En resa.
  • En modern inställning till lärjungaskap: Lär jag mig rätt saker? Gör jag de rätta sakerna?
  • En postmodern inställning till lärjungaskap: Rör jag mig åt rätt håll?

  • Moderna tankar om gemenskap: Gemenskapen är medel för ett mål.
  • Postmodern tankar om gemenskap: Gemenskapen är målet.

  • Ett modernt förhållningsätt till evangelisation: Övertyga och ge svar.
  • En postmodernt förhållningsätt till evangelisation: Var närvarande, ställ frågor.
Hur påverkar det här vårt sätt att vara församling?
  • Från olika program till processer
  • Från olika modeller till ett missionellt sätt att tänka
  • Från likriktning till en mängd olika uttryckssätt
  • Från proffsigt till passionerat
  • Från sittande till sändande
  • Från fokus på beslut och avgöranden till fokus på lärjungaskap
  • Från en ”kom hit till oss” mentalitet till en ”gå ut till de andra” menatalitet.
Jag har hämtar många tankar från Bl.a. Friend of Missionals hemsida.
Men som sagt kompletera gärna och kom med synpunkter!

Allt Gott!



Fundamentalist?


The Brain is a muscle. Use it or lose it!

Guds rike och politik del 4

Intressant att notera att diskussionen om politik och Guds rike fortsätter i Dagen. Jag förstår fortfarande inte vad Martin och Jonathan menar i sin kritik av Frizon och EFK ung. Däremot uppskattar jag EFK ungs initsiativ till en träff för att samtala om de här sakerna. Uppenbarligen är det ett samtal som behövs.

Det blir den 17 november på Örebro Missionsskola. Min analys av den här debatten är att Guds rikes utmaning till oss är både omtumlande och utmanande. Kan det här med Guds rike till och med påverka vilka drycker jag väljer, vilka kläder jag köper, ja rent av hela mitt liv?
Bra att det här samtalet fortsätter!

Jag avslutar med en video med Brian McLaren, han förklarar vad Guds rike handlar om på ett väldigt bra sätt:


Allt Gott

den 3 oktober 2007

Kreativ bön!

Ett område som jag personligen har kämpat med är bönens område, inte den personliga bönen så mycket som den tillsammans med andra. Min erfarenhet är att det är många i min ålder, 30-40år som funderar och brottas med det här. Den äldre generationen i våra församlingar är ofta bärarlaget när det gäller bön. Men det kännas som om deras sätt att be aldrig kan bli mitt fullt ut.

Jag uppskattar deras böner mycket, men för egen del så känner jag mig inte riktigt nöjd. Det måste finnas bättre, mer kreativa sätt att be. Inte så att den äldre generationen ber fel, tvärt om! Deras trogna böner är livsviktiga.
Men hur ser bön ut för min generation? Hur fostrar man ungdomar att bli böne människor utan att stöpa dem i samma mall som "böne-tant Agda" (fingerat namn)

Det här är något jag funderar mycket på som pastor. Jag attraheras av böneinitiativ som 24-7 och likande. Ungdomarna gillar det och jag tror vi som är lite äldre också behöver mer kreativa uttryckssätt. Jag hittade till och med en webbsida med en ”böne lavalampa” Kul idé tyckte jag!

Kom gärna med mer förslag på idéer, hemsidor, böcker m.m. om bön. Vänligen, hjälp mig med följande fråga:
Hur kan den gemensamma bönen för oss som är födda på 60- och 70-talet se ut? Är det möjligt mitt bland småbarn och karriärer, husköp, köksbyten och andra renoveringsprojekt.
Det är min övertygelse att vi behöver varandra, att vi behöver be tillsammans.
Men hur ser det ut?

Jag tror att det är livsviktigt att vi kommer kommer fram till ett svar. Inte ett svar som fyller oss med dåligt samvete och fördömelse, (finns det något mer kontraproduktivt att bara konstatera att vi ber för lite) men ett som sporrar oss till bön på ett nytt sätt som vi helt och fullt kan relatera till.
Allt Gott!

den 2 oktober 2007

Uppföljning från söndagen

I går hade jag som brukligt är för pastorer, en skön ledig måndag.
(läs gärna samtalet om vilodagen som pågår på Jonas Lundströms hemsida)

Söndagens predikan var spännande och jag fick mycket respons och meningsfulla samtal efteråt. Tack alla ni som kommenterat och kommit med värdefulla pusselbitar!
Nedan följer en komprimering av mina huvudtankar från min predikan.
Om du kommer in i min blogg idag så kan det vara idé att kolla in mitt inlägg från förra tisdagen. Jag problematiserade "broillustrationen" utifrån tre punkter. Den är:
  • Individualistisk Frälsningen blir oerhört individualistisk Det handlar lätt bara om mig och min själ. Den här bilden saknar också missions perspektivet.
  • Passiviserande Vi sitter i våra kyrkor och rullar tummarna och hoppas att någon eventuellt ska hitta dit. Vi har vårt på det torra. I värsta fall blir frälsningen i den här tappningen eskapistisk alltså handlar om flykt från här och nu. En flykt från vardagen och det liv vi egentligen är satta att leva! Vad är det attraktiva med det här livet? Vad är spänningen? Vad är moroten?
  • Missar inkarnationen Hela ”klyftan tanken” riskerar att missa inkarnationen. Att Gud faktiskt blir människa.
Min slutsats blev att vi behöver kompletterande bilder och berättelser. Ett viktigt perspektiv är att det kristna livet är en resa. Det kristna livet är mycket mer än att bara flyttas från en punkt till en annan. Vi måste lära oss tänka i processer, det gäller både innan och efter en människa kommer till tro.

Jag avslutade med att lyfta fram gudsrikes tanken. Att det kristna livet handlar om Guds rike här och nu. Jag funderade lite runt himmelriket från Matt 13:33, om att genomsyra den här världen.

Idag så sitter jag som bäst och funderar på nästa predikan.
Temat blir: "Församlingen på väg".
(tyvärr har jag ingen cool skiss idag)

Allt Gott!