den 11 december 2007

Vad är frälsning?

En intressant fråga har väckts på några bloggar jag följer. Det är frågan: Vad är frälsning? Det roliga är att bloggarna som väckt frågan kommer från lite olika perspektiv. Den ena är A Catholic Renewal som väckt frågan från ett mer katolskt håll. Den andra är bloggen Aletheia — Blogg & Tankesmedja där är de flesta svaren är mer klassiskt "frikyrkliga".

Uppdaterat: Diskussionen på Aletheia utvecklades till en "debatt" mellan katoliker och protestanter, märkligt men intressant.

Sen har vi också Jonas Lundströms serie om Bergspredikan på Den Radikal-Reformatoriska bloggen som också ger spännande och utmanade perspektiv på den här frågan.

Även jag hänger på:
  • Hur ser vi på frälsning från ett emerging/emergent perspektiv?
  • Hur presenterar vi frälsningen i en miljö där människor vill tillhöra innan de tror, i en miljö där människor är mera intresserade av om det funkar än om det stämmer?
  • Hur påverkar det vårt perspektiv om vägen till tro handlar mer om en resa än om ett beslut?

  • Hur betonar vi våra gärningars faktiska betydelse utan att hamna i prestations diket?
  • Hur hanterar vi en situation där det är viktigare att vara närvarande och ställa frågor än att komma med inlärda standardsvar, utan att tappa skärpa och bli flummiga?
Reagera gärna!

4 kommentarer:

Dag Selander sa...

Det jag grunnar på är kristenhetens två sätt att se på 'frälsningen', nämligen den Subjektiva och den Objektiva försoningsläran.

Utifrån dessa två perspektiv ger man också givetvis svar på frågorna ovan som har antingen subjektiva eller objektiva definitioner. Två sidor av samma mynt, eller?

timmen är sen sa...

* När vi omfamnar en holistisk =helhetssyn på människan och världen -vad innebär då frälsningen? Jag tror att förståelsen av frälsningen blir mer kollektiv till sin karaktär. Frälsningen är mer än bara en fribiljett till himlen. När vi säger ja till Jesu försoningsverk och börjar vandra i hans fotspår, innebär frälsningen inte bara ett medborgarskap i Guds rike utan även att vi som lärjungar vårdar hela den skapelse som vi är satta att förvalta.

* Husförsamlingen och den enkla kvartersgemenskapen är svaret. Vi möter då människor där de befinner sig genom det lågmälda samtalet och genom omsorgen. Tror även på detta i kombination med en lågmäld karismatik där nådegåvorna fungerar mitt livet.

* Som kristna blir vi mer toleranta och får större respekt för varje människas resa. Det handlar mer om lärjungaskap/praktik än att formulera de färdiga svaren. Vi blir också mer beroende av gemenskapen.

* Genom en helhetssyn på frälsningen -nåden och gärningarna går inte att skilja åt.

* Vi är genom vår fostran inom frikyrkan lätt förstörda av traktatevangelisation och predikningar -så detta är något vi måste jobba på. Här är Mästaren vår stora förebild -han ställde frågor och berättade liknelser.. Om vi har vårt absoluta centrum Jesu undervisning så tror jag vi kan sträcka oss väldigt långt ut, utan att tappa fokus. Den helige Anden kommer fylla oss med helig kreativitet i dessa situationer (det är Guds löfte)

Joachim Elsander sa...

Tack Dag och David! David, jag har precis upptäckt din blogg, den kommer att hamna bland mina favoriter! Dina punkter är mycket utmanade!

Dag frågan om försoningsläraran ger också intressanta infallsvinklar.

timmen är sen sa...

tack joachim

låt oss fortsätta samtalet!

om du har tid så kom gärna förbi sammankomsten i sthlm i februari (bl a så kommer Jonas Lundström, Annika Spalde m fl) kolla in http://bagiskommuniteten.blogspot.com

allt gott
d