den 5 december 2007

Tapp eller verklighet?

Vi bor i ett land där många människor per automatik fötts in i en kyrka. Nu talas det om om flykt från denna kyrka biskopar är oroliga och olika strategier diskuteras, när det i själva verket handlar om att människor lämnar det de aldrig varit en del av.
Är det bara jag som tycker det här verkar knäppt? Den här principen gäller allt från frimärksklubbar till politiska ungdomsförbund. Jag kan ju inte gärna vara med i något jag aldrig gått in i. Är det någonstans denna princip gäller så är det en kristen kyrka/församling.

Jag blir inte klok på den församlingssyn som Svenska kyrkan står för. Det rimligaste av allt borde vara att skicka ut ett brev till alla i Sverige och fråga rakt upp ner: Hej! Vill du vara kvar i Svenska kyrkan? Om man sen inte personligen svarar jakanda på frågan (gärna med en kort motivation) så skulle man helt enkelt strykas. (givetvis skulle undantag göras för gamla, sjuka osv ingen skulle strykas mot sin vilja) Alternativt skulle frågan bara gå ut till de som fötts in i kyrkan, alltså inte till de som är döpta.

Det skulle bli ett enormt tapp. Men fördelen skulle var att sen vet Svenska kyrkan vad den verkligen har och utifrån denna sannare bild av verkligheten skulle de kunna bygga upp framtidens Svenska kyrka. Varför inte? Vi i frikyrkan brukar regelbundet uppdatera våra matriklar och medlemsregister. Medlem är endast den som själv vill det, eller? Vi måste anpassa oss till verkligheten gång på gång, varför skulle inte SvK kunna göra detsamma och komma ner från sin upphöjda "statskyrkotron"? Välkomna som en i gänget!

Koskinen säger ”Vi står vid ett vägskäl. Antingen blir vi en folkkyrka eller en sekt”. Vad menar han att de är nu då? Jag som kommen ur frikyrkan kan se många fördelar med att bli mer av en folkkyrka i bemärkelsen en församling där alla är välkomna oavsett var man befinner sig i sin vandring.
Men samtidigt måste det handla om Jesus och hans rike.

Kort och gott: En lokal församling/kyrka är en gemenskap av människor som tillsammans vill följa Jesus i den här världen. Sen må vi kallas oss pingstvänner, EFK:are, Svenska Kyrkan, Missionskyrkan eller vad som helst. Har jag missat nått?

5 kommentarer:

Robban sa...

Grundfelet är att statskyrkan för många upplevs som ett påtvingat statligt kyrkosystem. Kristendomen som helhet hade mått bra av att statskyrkan skilts från staten långt tidigare, när många fortfarande var verkligt troende i vårt land. Tittar man på det globalt ser man att det alltid är negativt för religionen om kyrkan hör ihop med staten. Visserligen har nu kyrkan separerats från staten, men det har gått för kort tid för att detta skall ha någon som helst effekt på människors syn på Svenska kyrkan.

Monica sa...

Kyrkan själv är väldigt rotad i sin statskyrkohistoria. Folkkyrka kan vara något positivt, som du säger, Joachim, bara vi inte glömmer att predika Jesus Kristus.
Öppet för alla, men med ett tydligt budskap.

Koskinen verkar vilja uppmuntra föräldrar att döpa sina barn för att få upp medlemssiffrorna. Jag blev lite chockad när jag läste hans ord.
Och han talar om kyrkan som en institution, som om endast prästen, diakonen och några till är de som syns.
Kyrkan, dvs alla aktiva kristna, är redan ute i arbetslivet, skolan och inom idrotten! Eller borde vara i alla fall!

Nej, om Svenska Kyrkan ägnade sig lite mer åt sina gräsrötter, och lite mer åt att predika evangelium, då skulle man kanske komma nånvart!

Joachim Elsander sa...

Tack Robban och Monica. En sak som jag tycker är väldigt problematisk är att SvK tänker i pengar så fort folk lämnar. Om människor lämnade min församling så skulle de eventuella ekonomiska effekterna vara minst sagt sekundera.
Jag skulle bekymra mig om en hel del andra saker.

Calle sa...

hur menar du att brevet skulle gå ut till alla utom dom döpta? Dom enda odöpta medlemmarna i Sv.K är dom barn som är med "i väntan på dop". Fyller man arton år och fortfarande är odöpt, blir man kontaktad, så är det redan.

Joachim Elsander sa...

Tack Calle för informationen. Jag misstänker ändå att det är många som är med tack vare den tidigare ordningen. Jag tex är född 1973, jag är inte barndöpt och jag minns inte att jag aktivt fick ta ställning för ett medlemskap när jag fyllde 18år. Istället gick jag ur själv ut kyrkan för snart 10år sedan.

Nu mer föds ju ingen (lyckligtvis) in i kyrkan per automatik utan ett dop behövs. Min tanke var den att bara de som aktivt vill ska vara kvar i Svk. Alltså ingen automatik utan aktivt deltagande. Egentligen tycker jag att det ska gälla döpta också, om jag fattat den Lutherska synen på dopet rätt så krävs det väl någon form av lärjungaskap även om man är döpt? Eller? Annars blir ju dopet verkligen bara en tom ritual. Men jag är ju baptistisk i min grundsyn så jag fattar nog inte tänket riktigt. (Som baptist ses ju dopet som ett personligt ställningstagande)