den 4 december 2007

Pelle har en poäng

Apropå Pelle Gardells insändare i Dagen dök följande frågor upp: Vad vill vi bli kända för? Vad handlar vårt budskap egentligen om? Vad är viktigast? Ska vi jobba för att förändra värderingar i samhället genom olika kampanjer där vi talar om vad vi är för eller emot, vad som är rätt och fel? Eller ska vi istället bygga församling och se människor växa och förvandlas. Ibland tycks kristna resonera så här: Sverige är ju ett kristet land i botten, problemet är att vi kommit snett i mycket, tex synen på äktenskap, homosexualitet m.m. Därför måste vi genom olika kampanjer försöka vrida det här rätt igen så Gud fortfarande kan välsigna vårt i grunden ”kristna land”.

Men tänk om Sverige inte alls är ett ”kristet land”. Tänk om vi istället för att göra våra värderingar i olika frågor till vårt huvudbudskap, istället skulle satsa på att berätta med våra ord och handlingar vad de goda nyheterna om Guds rike handlar om och innebär för människor i dag. Tänk om vi istället för att profilera oss som de som är emot, får vara med och ge människor den bästa berättelsen av alla! Tänk om vi istället skulle ge allt vi har för att verkligen vara församling. Jag tror stenhård på följande ordning: Först känner sig vanliga sekulariserade människor välkomna i den gemenskap som kallas församlingen (för att de ska göra det krävs det förändringar), sen växer de fram till en tro i den gemenskapen, sen börjar ”helgelse processen”, förvandlingen helt enkelt. Den här resan fortsätter hela livet och vi gör den tillsammans med utgångspunkt i att vi alla behöver Guds nåd lika mycket.

Att börja med att försöka pådyvla människor vår moral och våra värderingar blir som att sätta vagnen framför hästen (för att ta en bild från det gamla bondesamhället).

I söndag så predikade jag från Luk 4:16-30 om när Jesus var hemma i Nasaret och predikade, min fråga var: Varför blev de så sura på honom? Mitt svar var bland annat att det var för att Jesus inte citerade hela Jes 61, han skippade delen om hämnd i vers 2. Det här var en viktig text för de av romarna ockuperade judarna. Istället betonar han nådens år från Herren som till och med sträcker sig till de andra, de utanför. Det här är så typiskt för Jesus och det är det här perspektivet som slutligen får honom korsfäst.

Jesus bedriver aldrig några kampanjer mot olika företeelser, de han tydligast går emot är fariseerna som trodde att bara folket skärpte sig så skulle allt nog ordna sig till slut. Tvärt om Jesus är framför allt känd som syndarnas vän. Vi får aldrig glömma att de inte var de ”perfekta” som trivdes med Jesus, det var de trasiga, de förvirrade och förtvivlade, de som livet på olika sätt gått sönder för. Vilka trivs med oss idag?
Allt för ofta blir det som den kristne satirikern på ASBO Jesus uttrycker i den här bilden. (klicka så blir den större.)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jepp! Viktigt.
/Jonas Lundström

egon berglund sa...

Du har så rätt, rätt. Jag har också reagerat över alla pekpinnar och kampanjer.Ett exempel som alltid i adventstider dyker de upp är kritiken av SVT:s julkalender.I år är frågan "Vart tog julens budskap vägen i årets TV-kalender?" och att man låtit ”låtit jultomten bli Gud”. Gör en bättre själv ni som är missnöjda. Hur är vi själva som föredömen. Så här i jultider reagerar jag på tystnaden från oss kristna inför situationen för dagens innevånare i Betlehem, den verkligheten vill man inte höra talas om. Är inte det kärnan i kyrkans uppgift att se människan?
Förlåt om jag avvek från ämnet.
http://forumforfrihet.blogspot.com/2007/11/egon-berglund-evangeliet-bjuder-oss-att_26.html

Robban sa...

Både Pelle och Kolportören skall komma ihåg att Jesus var den mest intoleranta person som någonsin funnits - ingen har någonsin talat allvarligare om den rättfärdighet som krävs för att få tillgång till Guds rike. Men Jesus var också den mest barmhärtiga personen. "Nåd och sanning".

Jag kan också ha synpunkter på de kampanjer som bedrivs i syfte att driva svenskarna i mera kristen riktning, eller de som tror att kristendomen med politiska medel kan återinföras i Sverige. Men det är ett mycket större problem att kyrkorna inte längre predikar nådens evangelium till sjuka syndare. För om vi skall locka till oss människorna genom att inte tala öppet om synden, då blir nåden obegriplig och onödig. Kyrkans uppgift är både att lyda Gud och tjäna människor. Vi kan inte välja en av dessa saker.

Joachim Elsander sa...

Robban. Vad jag säger är att de gånger vi ser Jesus riktigt upprörd är det mot de människor som hindrar andra att ta del av Guds rike.

Självklart behöver vi tala om synd, jag försöker göra det ofta. Just därför att vi (jag räknar in mig själv här) är sjuka, trasiga och i behov av förlåtelse och upprättelse från Jesus.

Olydnad mot Gud vore om vi ikläder oss fariseernas roll och hindrar människor från att uppleva verkligheten i evangeliet. Den risken finns, det är det jag (och Pelle tror jag) vänder oss emot.