den 27 december 2007

Behöver vi heliga prylar och platser?

Jag har funderat på om vi verkligen behöver betrakta en del saker och platser som heliga? En del talar om Jerusalem som den “heliga staden” osv. Man talar ibland om speciella heliga handlingar. Jag är ingen expert på sakramental teologi men dristar mig ändå att ha lite åsikter om det här. När jag läste till pastor så gav jag mig på att skriva en uppsatts om bruket av bönedukar (från Apg 19:11-) som är relativt vanligt förekommande i pingstväckelsesammanhang, som annars inte är så sakramentala av sig.

Jag blev tyvärr aldrig klar med mitt arbete för när jag gjorde den historisk researchen gick jag faktiskt vilse bland den relikdyrkan som förekommit i kyrkans historia. (Jesu mjölktänder lär ha varit hett eftertraktade reliker!). Men helt klart är det här intressant, nån borde skriva den uppsatsen!

Jag argumenterar för att allt är heligt. Alla våra handlingar borde vara heliga dvs avskilda för Gud, inte bara vissa religiösa handlingar på vissa platser. Gudstjänst handlar inte i första hand om tinnar och torn, inte ens i andra och tredje hand. Nej! Det handlar om våra hjärtan. (Rom 12:1-2). Gud vill förvandla oss, han verkar i oss. Hans rike vill gestaltas i mig och i den gemenskap som kallas församlingen. Där hittar man heligheten!

Jag kan se pedagogiska poänger i mycket av detta, poänger som jag tror vi behöver. Att tända ett ljus och be en bön kan vara ett viktigt hjälpmedel. Att få en “böneduk” som någon bett för kan också vara en hjälp för tron. Självklart så finns nattvarden och dopet med i mina funderingar. Jag vill verkligen inte stänga dörren för mysteriet. Men jag tror att Jesus är lika närvarnade hos mig nu som när jag dricker av kalken och äter av brödet, jag vill för den skull inte missta denna starkt symboliska och konkreta handling för allt i världen!

Ett av mina huvudargument mot barndopet är just att de pedagogiska aspekterna helt går förlorade. Visst har man dopljus och dopklänningar, men det lilla barnet minns ändå inte vad det varit med om. För mig som baptist är det viktigt att ha ett konkret minne av dopets vatten som omslutigt mig, inte som något mystiskt men som något i högsta grad konkret.

Vad har ni för tankar kring heliga handlingar, heliga platser och heliga prylar?
Hur ser ni på “motsättningarna” mellan det konkreta och det mystiska, mellan det naturliga och det andliga? Finns de? Eller konstruerar jag problem som inte existerar. (Kanske en bieffekt av för mycket julmat!) Som vanligt vill jag vara öppen för korrigering och ett bra samtal.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har också länge ifrågasatt behovet av särskilda (det är väl vad helig betyder?) platser osv i samma anda som du. Dessa heliga zoner gör att Gud och Guds vilja "stängs in" och blir irrelevant för resten av livet. Gud förknippas med en speciell byggnad, en speciell tid, en speciell person, men resten av livet blir i praktiken relativt oberört av Guds närvaro. Samtidigt har jag nyligen börjat återeröva heligheten och misstänker nu att problem inte är helighet som sådan, utan att man applicerat detta på fel saker. Gud är den ende som i egentlig mening är sär-skild, men Jesus har presenterat Gud för oss och efter Jesus uppståndelse har Messias ande getts till församlingen. Och församling är vi primärt när vi möts runt Jesus. Därför ser jag genuina kristna praktiker (gemensamma handlingar med ett bestämt syfte) som "heliga". Puuh. Alltför långt inlägg, jag vet.
/Jonas Lundström

Joachim Elsander sa...

Jonas tack för dina synpunkter, jag håller med dig. Jag tror inte det behöver vara någon fara med heliga handlingar, tvärt om, gemensamma handlingar i församlings gemenskapen tror jag på. Vi är ju alla präster i det nya förbundet och präster sysslar ju med heliga ting.

Den stora risken blir när handlingarna. platserna, prylar whatever får stå för sig själva. Det är en enorm skillnad mellan: "Det här är en helig plats därför att vi är här just nu och tillber". Mot: "Vi behöver hitta en helig plats så att vi kan tillbedja".

Eller nått!

Anonym sa...

Ok. Jag gillar att du lyfter den här frågan!
Jag tror inte på heliga individer (präster/pastorer/sakramentsförvaltare) eller särskilda platser, lokaler och saker. Inte sen Messias framträdande och Andens uthällande. Däremot på heliga handlingar (dom handlingar som gör oss till Guds församling). Tror jag i alla fall, det är rätt nytt för mig att tänka så. Faktum är att jag tycker att heliga platser, lokaler och saker tagit det heliga gudsfolkets plats. Eftersom vi har särskilda personer, lokaler osv, så behöver vi inte längre vara ett särskilt, alternativt, heligt folk.
/Jonas Lundström

Helene sa...

Hejsan Joachim. Mitt namn är Heléne och jag råka snubbla över din blogg då den länkades vidare från nån artikel jag läste om simple way på Dagen.se . Det är jag glad över. Riktigt vettiga funderingar du för här tycker jag :) Och apropå din post här och poängen med det liturgiska, sakrala måste ju meningen med dessa "heliga handlingar" på nåt sätt ha sin utgångspunkt i att dess existens beror på oss snarare än på Gud. Att de finns till mer för vår skull än för Guds. Om inte innan Jesu tillkomst till världen så iaf efter :) Om vi för en diskussion om huruvida ritualerna i sig förändrar faktiska situationer närmar vi oss en tro som tillslut kan komma att handla mer om våra gärningar än om Guds nåd. Vad vi än gör eller hur vi än ser på heliga prylar och platser hoppas jag vår kärlek till Jesus och vår nästa får prägla alla våra handlingar. Keep up the god work brother och sprid ljus i mörkret - i bloggens och Borlänges värld. Gud välsigne dig och din familj. Gott Nytt År. Mvh Heléne