Jag är med i Frizonsgänget

För ett par år sedan så hade jag ett seminarium om djävulen på festivalen Frizon. Jo, jag kan också tänka mig ett trevligare ämne.

Dagen nyhet är att nu har jag blivit en del av ledningsgruppen och det känns jättespännande. Frizon är en festival som jag gillar skarpt, som jag ser det så står den för det bästa och det mesta när det gäller evangemang för ungdomar i Sverige idag.

Som pastor är det verkligen inte till alla ställen man kan skicka sin ungdomar och känna sig lugn att de inte möter märkliga ledare med ännu märkligare teologi. Men Frizon är en sån plats, fast man vill följa med ändå för att det är så bra. Ska bli riktigt roligt och utmanande att få vara med och forma den festivalen. Ser fram emot att lära känna hela gänget!

Att leva med sprickorna

"There is a crack in everything, but that's how the light gets it" Lenoard Cohen

Om det är något jag funderat på lite djupare under den här fastetiden så är det hur vi ser på sprickorna i tillvaron. Ni vet allt det där som inte blev som vi tänkt oss, som vi skulle önskat. Det kan röra sig om allt från små skitsaker till livstragedier. Vad gör sprickorna med oss? Vad gör brustenheten i våra egna liv och runt om kring med vilka vi blir?

Igår skrev jag så här på Twitter: "Låt ljus sippra in i tillvarons sprickor, ljus inte mörker."

Vi som lever med perspektivet att Guds rike är nära mitt i en trasig värld kan se ljus i sprickorna, vi som lever med hoppet om riket som kommer och alltings upprättelse.
Vänner, det är inte bara vårsolen som bryter igenom! 

Saker jag inte förstår på den kristna kartan

Jag förstår inte hur pastorer och ledare fortfarande kan hålla på och hota med "smörjelsen". Ska vi inte komma överens att det är anathema?

Jag förstår inte varför dispensationalismen med dess spekulativa och gudsrikesfrånvända perspektiv på nuet och framtiden frodas på sina håll här i Sverige. Läs Tom Wright och få lite sunda perspektiv!

Jag förstår inte varför termen "Social Gospel" fortfarande gör evangelikala amerikaner så upprörda.

Jag förstår helt ärligt inte den beundran för klassisk kalvinismen som växer hos en del även i vårt land. Jag menar visst, den gode Jean Calvin hade sin poänger men vill vi tro på en Gud som förutbestämt en del till helvetet?

Jag förstår inte riktigt den karismatiska rörelsen i USA. Vad sysslar Rick Joyner, hans sidekick Todd Bentley och grabbarna med nu för tiden? Ser vi en ordentlig urspårning på gång?

Ni får gärna förklara för mig!

Sportlov och inget vettigt att skriva...

Till alla er som fascineras av svepningen i Turin vill jag bara säga hej!

Det här är mattpiskning hemma i Sörbo!

2 länkar inför helgen

Missa inte Carl-Henric Jaktlunds intervju hos Ulf Ekman. Bra Carl-Henric! Joakim Lundqvist som också intervjuas ger även han ett sympatiskt intryck. Ulf är förvånansvärd bra som programledare, det enda jag inte riktigt hängde med på är hans argumentation för ett kristet land utifrån att 10 hockeyspelare i det svenska OS-laget har bibliska namn men kanske var jag bara för trött...

Missa inte Øyvind Tholvsens debattartikel angående vigselrätten. Bra skrivet!

Att be om ursäkt för smörjan!

Jag fortsätter lite på samma tema som igår. För ledare som använt sig av "rör inte Herrens smorde" och liknande för att tysta och skrämma kritiker så finns det bara en väg framåt och det är att verkligen be om förlåtelse.

Jag öppnar härmed min blogg för dig du ledare som någon gång använt dig av uttryck som "rör inte Herrens smorde". Förklara dig och be om ursäkt! Du som varit med om detta, tveka inte att skriva vem som sa vad. Vi pastorer och ledare måste lära oss att när dumheter vi sagt kommer tillbaks måste vi kunna säga: Förlåt!

Att hota med smörj(elsen)

Jag har hört min pappa berätta ifrån sin barndom i Pingstförsamlingen här i Borlänge. Hur pastorer och äldstebröder ibland tog till med: "Rör inte Herrens smorde" (Läs 1 Krön 16:22) så fort någon höjde en kritiskt röst. Det här sättet att tysta kritiker var, som jag förstår det, relativt vanligt i pingströrelsen för så där en 30-40 år sedan. Om någon mött det i nutid är jag nyfiken, det måste i så fall föras fram i ljuset. Under min period i trosrörelsens utkanter på 90-talet så mötte jag vid något tillfälle ett liknande tänk.

Det står väldigt lite om "smörjelsen" i Nya testamentet (Läs tex 1 Joh 2:27 så ser du att det inte handlar om bindgalna ledare, tvärs om) ändå utvecklades i karismatiska sammanhang en hel teologi och förståelse kring det ordet. Vissa ledare hade en "speciell" smörjelse. Det finns exempel på evangelister som efter ett grova moraliska snedsteg inte kunde kliva tillbaka pga att deras "smörjelse" var så viktig och speciell. Föreställningen fanns att "smörjelsen" gav predikanten nån sorts frikort på det moraliska området. Vilket naturligtvis är helt sjukt!

Två saker man måste vara väldigt uppmärksam på är när predikanter lovar välsignelser vitt och brett för att nästa stund hota sina kritiker med förbannelser. Den nu aktuelle Benny Hinn är dessvärre en sådan predikant. Jag har själv läst hans nyhetsbrev där han lovar välsignelser (och en liten pryl) Jag har också hört honom förbanna de som går emot, ja vadå? Hans "smörjelse" så klart.

Vi behöver den Helige andes kraft, frukt och gåvor i våra liv. Men vi behöver inte en massa smörja om smörjelse!

Eller vad säger ni?

Räddas från eller till?

Här kommer en kort fråga apropå kristen tro: 
Räddas du främst från något/någon eller till något/någon?