den 9 juli 2009

Elaka gökar och dumma fåglar

Jag har ju ett visst fågelintresse, inte på ornitologisk nivå men ändå. Häromdagen så berättade jag om göken, vi hör den ibland och vi tror att den placerat sina ägg i ett fågelbo vi känner till. Jag berättade om hur den lägger sina ägg i andra fåglars bo och hur de stackars fåglarna inte ser vad som hänt utan får mata gökens unge som slutligen skuffar ur de "riktiga" ungarna. Ett skolexempel på naturens grymhet.

Min 7 åring lyssnade koncentrerat
och tänkte intensivt för att slutligen säga: "Okej, jag har lösningen. Det finns två alternativ. Antingen blir gökarna snällare eller så blir de andra fåglarna smartare".

den 8 juli 2009

En spik i kistan för Microsoft?

Jag vet inte hur det är hemma hos er, men hemma hos oss så är datorn synonymt med Internet. När vår DVD-spelare pajade så tog det oss nästan ett halvår att ens sakna den. Alla spel barnen spelar är på nätet, just nu är Club Penguin storfavoriten.

När vi ser på "TV" så ser vi på SVT Play, TV4 anytime etc. Musiken vi lyssnar på är till stor del på nätet. Själv så har jag all e-post och mer och mer av mina dokument på nätet. Google dokument är nu mer det jag använder när jag skriver predikningar etc. Inte att förglömma Facebook, Bloggy och Twitter. nätet, nätet, nätet.

Jag tror inte att vi är unika här. För de allra flesta så är en icke uppkopplad dator ungefär lika kul som ett tomt kylskåp. Som det är nu kör vi Windows Vista hemma och på jobbet har jag Ubuntu, men egentligen spelar det ingen roll. Allt sker ju på nätet ändå.

Det är därför det är så genialt av Google att lansera Google Chrome Operativ System. Ett gratis, enkelt Linux baserat operativsystem som i stort sett kör Google Chrome. Genialt! Det enda man vill när datorn startat är att så snabbt som möjligt komma ut på nätet så frågan är vad man ska med ett operativsystem till? Som Google skriver:
"...the operating systems that browsers run on were designed in an era where there was no web.” . Bäva månde Microsoft!

Läs DN, IDG, SVD och Tech Crunch

den 7 juli 2009

Vad skulle Paulus ha sagt om ståhejet?

Jag har läst nyheten i diverse tidningar att man hittat det som skulle kunna vara Paulus ben under den stora Pauluskatedralen utanför Rom. Jag kan förstår att det känns bra speciellt om man byggt en hel katedral där till hans ära, det ger onekligen lite mer tyngd till det hela. Rent arkeologiskt är det fasinerande. Påven lär ha utbrustit: "Det här, fyller själen med starka känslor."

Samtidigt kommer jag ihåg vad Paulus själv sa när han vid ett tillfälle blev föremål för religiös vördnad: "Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni". Apg 14:15

den 6 juli 2009

Semester och sommardvala

Nu börjar min semester och pappaledighet. Allt som allt blir jag ledig i sex veckor. Det här kommer att påverka bloggen på det sättet att jag bara kommer att skriva:
Om jag för det första har tid och för det andra inspiration.
Skulle dessa båda infalla samtidigt blir det kanske en post om inte, ingen post.

Förra sommaren skickade jag med en liten utmaning. Jag tycker den platsar i år också!



God for us, we call You Father,
God along side us, we call You Jesus,
God within us, we call You Holy Spirit.

You are the Eternal Mystery
that enables, enfolds, and enlivens all things,
even us,
and even me.

Every name falls short of your
Goodness and Greatness.

We can only see who You are in what is.
We ask for such perfect seeing.

As it was in the beginning, is now,
and ever shall be.

Amen.

Richard Rohr


Ha en riktigt skön och välsignad sommar vänner!

den 5 juli 2009

Att inte döma

Sitter och filar på dagens predikan, den sista på många veckor då min semester börjar i morgon. Temat är: Att inte döma.

För att ge er ett smakprov så skickar jag med mitt enkla utkast, det är mycket luft i det. Fyll ut det med egna berättelser och tankar. För mig är predikan inte färdig förens den är färdig.

den 4 juli 2009

Kommentarerna igen

Det verkar som om mina inbäddade kommentarer inte fungerat från alla webbläsare. Sämst fungerar det från Internet Explorer.

Så jag gör något drastiskt, jag skippar bloggers kommentarsystem helt och hållet (i alla fall på prov). Det finns andra som erbjuder bättre administration av kommentarer. De tre stora alternativen är Js-Kit, IntenseDebate och Disqus. Jag föll för den sista. Så från och med den här bloggposten så testkör jag mina kommentarer via Disqus.

Fördelarna som jag ser det är följande: Inbäddade kommentarer, som jag ju saknat men nu finns men inte verkar fungera något vidare. Jag får bättre koll på anonyma kommentatorer via ip-nummer och liknande, bättre spam-skydd. Folk kan logga in med Facebook och Twitter för att kommentera. Det finns en mängd andra fördelar också.

Nackdelarna är att det blir på Svengelska. Det finns en svensk variant men den är inte konsekvent. Sen finns risken att det hela går saktare. Jag vet inte hur det fungerar från alla olika operativsystem och webbläsare än.

Så nu får ni hjälpa mig igen! Kommentera så mycket ni orkar så får vi se om jag behåller det här systemet!

den 3 juli 2009

Problem med kommentarerna. Please help!

Jag har ju bytt tema och i samma veva så "bäddade" jag in kommentarerna nederst på mina poster. På blogger har det inte varit möjligt tidigare. Jag stötte dock på problem och fick lov att ge mig in i sidans kodning, något jag annars drar mig för.

Jag trodde att jag lyckats men har nu fått indikationer på att kommentarerna fungerar taskigt i Internet Explorer. Jag har själv använt Firefox så länge jag kan minnas och jag uppmuntrar alla att göra det! (Den nya ver 3.5 är riktigt snabb och bra). 51,3% av mina besökare använder dock fortfarande Internet Explorer så det är klart att det måste fungera för er också.

Jag ber därför om hjälp. Skicka en massa kommentarer från olika webbläsare så får vi se. Efter mycket testande har jag upptäckt att det alltid går bra från Firefox, Chrome, Opera och Safari men ibland får jag felmeddelanden från Internet Explorer.
Prova ni också. Tack så mycket!

den 2 juli 2009

Tänka rätt eller göra rätt. Del 2

"Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: "Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag. Han svarade": "Nej, det vill jag inte", men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: "Jag skall gå, herre", men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Då sade Jesus till dem: "Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike.
Matt 21:28-31
Ja, vad säger vi om det här? Här har vi två söner. Den ene säger att han ska gå och arbeta i vingården. Han har den rätta bekännelsen. I vår tid skulle han platsa som en god evangelikal kristen. Han har minsann skrivit under på alla de rätta trosbekännelserna. Det är absolut inget fel på hans ortodoxi, i alla fall inte i teorin.

Men den andre sonen. Hurdan är han? Han är tveksam till att formulera sig efter strikta mallar. Han vill helt enkelt inte och han är ärlig med det. Hans bekännelse är inte mycket att hurra för. Kanske skulle vi evangelikala klassa honom som liberal, flummig eller rent av avfällig?

I den här berättelsen så finns bekännelse och förnekelse. Men vad är det egentligen som räknas till slut. Den som gjorde faderns vilja var den som kavlade upp armarna och faktiskt arbetade i vingården. Inte nödvändigtvis den med den rätta bekännelsen. Det här talar till mig om att ortodoxin aldrig får bli viktigare än ortopraxin. Poängen är att Guds rike är riket annorlunda, riket där de första lätt blir de sista, ett rike där intellektuell kylighet och vältrimmade formuleringar inte räcker.

Guds rike är ett rike som måste gestaltas i både ord och handling.

Jag vet att båda behövs. Jag vet att det egentligen inte borde finnas någon motsättning mellan ortodoxi och ortopraxi. Det är bara det att jag är uppvuxen i en kristen tradition som nästan enbart betonat bekännelsen. Att bli en kristen handlade bara om Rom 10:9 "Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad."

Jag tror fortfarande att bekännelsen är viktig, absolut. Men jag är övertygad om att undervisning om kristen tro också måste inbegripa evangeliernas perspektiv.

Vad säger ni?