Evangelium = Broillustrationen = Falskt?

Det finns en bok som jag läst parareellt med alla helvetesböcker från förra året och det är Scot McKnights utmärkta bok: The King Jesus Gospel: The Original Good News Revisited. som ni kanske märkt hinner jag helt enkelt inte med bloggen i den utsträckning att jag haft tid med en ordentlig genomgång.

Glädjande nog kan jag meddela att Levi Häggkvist på bloggen Exit Babylon börjat men en sådan genomgång. Så häng på samtalet där och beställ gärna boken själva.

Boken är för dig som vill veta vad "evangelium" är för något och kanske speciellt för dig som ruskar på huvudet och tänker att det är väl helt självklart. Om du sen tänker evangelisation, broillustation och frälsningsbön så bara måste du läsa. Boken vill nämligen mena att du riskerar missa något väldigt väldigt centralt och avgörande. 

Är vi så totalt urkassa?

Ända sen jag var liten har jag hört hur dålig kristenheten i Sverige är, vi är ljumma, apatiska, tandlösa och slätstrukna. m.m.

Över allt så har väckelseprofetiorna legat som en hägring. Sen när väckelsen (ofta väldigt diffust vad det verkligen är) kommer, då kommer allt att bli bra. Det är alltid sen, någon gång långt, långt borta. Ibland lika långt borta som skatten vid regnbågens slut. Men i alla fall, då blir det bra.

Men återigen hur ska det ske? Vi ju är så fruktansvärt ljumma, apatiska, tandlösa och slätstrukna...

Jag tror det här kan hanteras på flera sätt.

1. Det är bra med självinsikt OM den leder till positiv förändring. Där tror jag diffusa profetior och allmänt beklagande har en motsatts effekt. Istället behöver vi bra exempel här och nu på församlingar och gemenskaper som gestaltar Guds rike. Vi behöver be "Tillkomme ditt rike" inte drivna av fruktan och uppgivenhet utan av en vision om en upprättad värld.
   
   
2. Risken är överhängande att den här känslan av uppgivenhet och totalt misslyckande skapar en oönskad effekt som jag kallar fariseefällan.
   Vilka var fariseerna? Jo de var frustrerade över Israels situation. Israel var ju ockuperat av en fjärran stormakt, det såg ut som om alla Guds löften skulle gå åt skogen. Varför? Frågade man sig. Svaret tedde sig solklart. Det beror på avfallet så klart! ( folket var ljumma, apatiska, tandlösa och slätstrukna.) Deras svar blev att om man bara skärpte sig ordentligt och följde lagen till punkt och pricka. Då skulle Gud komma och förbarma sig och på nytt upprätta Israel. Då skulle  väckelsen komma! 

Känns resonemanget igen? Får vi bara ordning på förfallet inom kristenheten och i vårt samhälle då kommer väckelsen. Fariséerna hade inte helt fel, men i sin iver glömde de bort det viktigaste. Någonstans föll kärlek och barmhärtighet bort och deras tro blev kall och hård, gränserna mellan syndare och rättfärdig, utanför eller innanför blev knivskarpa.

Sen, när Gud väl kommer i Jesus så missar de alltihop!

Tillbaks till vår situation. Hur hanterar vi den här frustrationen? Hur gör vi något bra av det utan att trilla i i fariséefällan?

Evangelikal bibelsyn

Bekymras lite av ängsligheten jag anar i det här inlägget. Det största hotet mot "evangelikal" tror jag är att bygga snäva gränser kring begreppet. Tycker inte Lausannedeklarationen gör det men att skribenterna vill dit. Jag tycker Missionsskolan svarat bra på de frågor de fått, förstår faktiskt inte vad skribenterna fiskar efter. Jag anar en agenda där man vill få Örebro Missionskola att framstå som mer "liberal" än den är.

Ängsligheten de uppvisar känns i mina öron mer åt det "fundamentalistiska" hållet än det "evangelikala" om man nu ska bolla med begrepp. Speciellt det de skriver om "myter, sagor och legender" känns fattigt och fantasilöst. (Här ger N.T. Wright en bra syn på begreppet "myt") Självklart är bibeln en historiskt förankrad bok, men den är inte bara det. Den är långt större än uppradande av historiska händelser och fakta. Anar en nervös dominobricksliknande syn där allt till varje pris måste stämma enligt snäva ramar. Typ om inte Daniel skrevs exakt då så rasar allt.

Evangelikal är ett vitt begrepp där allt från republikanska presidentkandidater till anabaptister befinner sig. Vore ärligare och mer insiktsfullt om de tex skrivit så här om GT-Guiden som de kritiserar:
"...GT-guiden har långt fler utsagor som rimmar illa med vår variant av en evangelikal bibelsyn..."

Men kanske är det jag som läser in för mycket?


Uppdaterat: Idag (19 januari) svarar Missionsskolan, jag delar deras undran vad artikelförfattarna har för syfte.

Gud, upprätta oss

Gud, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!
Ps 80:4

Frågor som avgör var vi landar i fråga om helvetet.

Känns lite dumt att så här i början av 2012 fortsätta skriva om helvetet. Helvetet blev ju ett riktigt helvete i bloggvärlden förra året och jag tror inte det har kallnat än. Torsten Åhman har tex skrivit sin slutreplik och Stefan Swärd har svarat men något säger mig att samtalet är långt från över.

Hittade några riktigt bra frågor, som beroende på hur vi svarar jag finner avgörande för hur vi resonerar och var vi landar i hela diskussionen. Läs den ursprungliga artikeln här. Jag har i all hast översatt dem (lite slarvigt) här.

1. Är Gud oberoende av universum eller är Gud själva källan till universums existens?

2. Är Guds primära agenda att älska skapelsen eller försvara sin ära?

3. Är Guds rättvisa främst straffande eller upprättande?

4. Är Guds helighet intolerans för ofullkomlighet eller så perfekt att den blir outhärdlig?

5. När vi undflyr helvetet är det för att Gud ändrade sig om oss eller för att vi ändrat våra sinnen om Gud?

6. Är vi räddade genom att bevisa något för Gud eller är vi räddade från att behöva ha något att bevisa för Gud?

Två frågor till från den här sidan:

7. År frälsningens storhet fokuserad på att rädda enskilda personer eller på upprättandet av kosmos som helhet?

8. Är evangeliet centrerat kring räddandet av den enskilde eller är det centrerar kring Jesu herravälde och rike?

Självklart är det inte antingen eller frågor, snarare en hjälp för oss att se vartåt vi ligger. 

Här är mina svar:

1. Universum är helt beroende av Gud, det existerar inte utan Gud som upprätthåller allt. Gud å sin sida är dock inte beroende av universum för sin egen existens. 

2. Inte antingen eller men primärt att älska. 

3. I första hand upprättande.

4. Jag tänker mer åt det andra än det första.

5. Tror korset och uppståndelsen påverkar hela kosmos och jag tror något händer i Gud själv men jag lutar åt tvåan här. 

6. Tror inte gärningar frälser så jag lutar åter åt det andra alternativet. 

7. Både ock men jag tror vi allt för ofta missat att det handlar om alltings upprättelse. 

8. Åter svarar jag båda men också att vi med vår "Jesus i hjärtat som en maskot retorik" allt för ofta missat att betona det andra. . 

Hur skulle ni svara!


PS. Ser att David Nimmersjö redan svarat på dessa frågor. Han utvecklar det hela mer. Läsvärt! DS

"Må ni få ett år av misstag..."

En dyster rubrik kanske någon tänker. Det är ju nu man ska avge svulstiga nyårslöften, visionera och boosta upp sig värre, eller?

En av mina favoritförfattare är Neil Gaiman. Han skriver fantasyböcker på ett sätt som gör honom till en värdig efterföljare till MacDonalds, Tolkien och C.S. Lewis. På sin blogg har han en önskan inför det nya året.

And for this year, my wish for each of us is small and very simple.
And it's this.
I hope that in this year to come, you make mistakes.
Because if you are making mistakes, then you are making new things, trying new things, learning, living, pushing yourself, changing yourself, changing your world. You're doing things you've never done before, and more importantly, you're Doing Something.
So that's my wish for you, and all of us, and my wish for myself. Make New Mistakes. Make glorious, amazing mistakes. Make mistakes nobody's ever made before. Don't freeze, don't stop, don't worry that it isn't good enough, or it isn't perfect, whatever it is: art, or love, or work or family or life.
Whatever it is you're scared of doing, Do it.
Make your mistakes, next year and forever.

Läs hela posten, han tar med de önskningar han haft tidigare år. Bra läsning alltihop!

MacDonalds julpredikan

"It is as if God spoke to each of us according to our need. My son, my daughter, you are growing old and cunning; you must grow a child again, with my son, this blessed birth-time. You are growing old and careful; you must become a child. You are growing old and distrustful; you must become a child. You are growing old and petty, and weak and foolish; you must become a child --- my child, like the baby there, that strong sunrise of faith and hope and love, lying in his mother's arms in the stable."
En del av en julpredikan från boken Adela Cathcart av George MacDonalds.

God Jul från familjen Elsander

God Jul & Gott Nytt År! 

Önskar Joachim, Emma, Clara, Hilda, Adrian och Lydia

Allt Gott!!!

Kortet är taget under sommarens äventyr framför Njupeskär